Annons

Hans-Roland Johnsson:Den antika komedin var ingen fars

ARISTOFANES Till skillnad från tragedierna handlade de antika komedierna om vanliga människor i den atenska vardagen. Komediernas enda syfte var knappast att framkalla skratt, vilket hävdas i en ny bok: de var ofta laddade med politiskt, erotiskt och lyriskt stoff.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Om Aristoteles har rätt i att människan ”är den enda levande varelse som skrattar”, kan man fråga sig om det också finns gemensamma drag i skämtandet som är konstanta över tid och som återfinns i alla kulturer. Skrattar vi verkligen åt samma slags skämt idag som exempelvis på 1700-talet, under medeltiden eller, för att gå mer än tvåtusen år tillbaka i tiden, under antiken?

Den brittiska antikforskaren Mary Beard konstaterade häromåret att påfallande många, om än inte alla, av de 260 skämten i den antika grekiska humorantologin ”Filogelos” (sammanställd på 300-talet eKr) fortfarande är gångbara – Beard nämnde till och med en engelsk ståuppkomiker som under ett framträdande uteslutande drog vitsar från denna samling.

Annons
Annons
Annons