Ingemar Lundkvist:Den ändlösa fjäderns gåta

Reservoarpennan är urtypen för alla skrivdon som använder någon form av bläck. Innan funktionskoden knäcktes i slutet av 1800-talet sysselsatte tanken på en penna med egen bläcksäck uppfinnare och konstruktörer i hundratals år.

Under strecket
Publicerad
Annons

Året är 1883. På en byggarbetsplats i New York är försäkringsagenten Lewis Edson Waterman i färd med att avsluta en viktig affär, det enda som fattas är kundens namnteckning på kontraktet. För att slippa doppenna och bläckhorn har Waterman skaffat sig ett modernare skrivdon med inbyggd bläckbehållare, en reservoarpenna. Han räcker över pennan till kunden som trots upprepade försök inte får den att fungera. När pennan till slut spiller ur sig en pöl av svart bläck på kontraktet har kunden fått nog och affären går i stöpet.

I stället för att grubbla över bonusförlusten, och för att inte råka ut för samma sak igen, gjorde Waterman det som hundratals uppfinnare hade missat – han ändrade pennans matningskanal så att bläck och luft kunde mötas.

Annons
Annons
Annons