Analys

Ylva Lagercrantz Spindler:Den abdikerade fiktionen

Ylva Lagercrantz Spindler

KÖTT OCH BLOD Teaterchefer och dramatiker flyr sina yrkesroller och teaterscenen fylls med verklighet byggd på intervjuenkäter. Ylva Lagercrantz Spindler ser en publik bli snuvad på sin illusion.

Under strecket
Publicerad
Nanna Blondell i ”The mental states of Sweden” på Dramaten.

Nanna Blondell i ”The mental states of Sweden” på Dramaten.

Foto: SÖREN VILKS
Marie Göranzon i ”Den dramatiska asylen”.

Marie Göranzon i ”Den dramatiska asylen”.

Foto: DRAMATEN
Annons

”Vill du spela mig?” Frågan ställs som ett mantra av Dramatenchefen Marie-Louise Ekman i hennes aktuella arbetsplatsdokumentär ”Den dramatiska asylen”. Med mobilen i högsta hugg går hon runt på teatern och filmar sig själv när hon erbjuder ”rollen” till olika skådespelare. Och för att vrida metatwisten ännu ett varv så spelas hon i sin tur av Marie Göranzon. Om ni hänger med?

Men Marie-Louise Ekman är inte ensam om att vilja abdikera från sitt Jag. Åtminstone inte på teatern. Tidigare i höst lät författaren och dramatikern Bengt Ohlsson skådespelaren Reuben Sallmander spela honom själv i monologen ”Jag, Bengt Ohlsson”, med förevändningen att Reuben Sallmander är mycket snyggare.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons