Demonisera inte de ungas nätkultur

Det finns en uppenbar risk att näthatarna görs till folkdemoner och att samhällsresurser läggs på häxjakt. Istället borde vi diskutera hur vi bör tänka kring de förstärkta utrycken på nätet, och att bekämpa de strukturella problem som utgör grunden för hatet. Det skriver Elza Dunkels och Johan Nordlander, Umeå universitet.

Under strecket
Publicerad
Flera skolor stängdes i samband med det så kallade Instagram-bråket i Göteborg i december.

Flera skolor stängdes i samband med det så kallade Instagram-bråket i Göteborg i december.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX
Annons

I svallvågorna efter näthatsdebatten och i samband med den nu aktuella instagramrättegången förs ett märkligt offentligt samtal om ungdomskulturen på nätet. Den framställs som djupt destruktiv och hatisk, till skillnad från ungdomskulturen innan internet. Det här bekymrar oss på flera, lite paradoxala, sätt eftersom vi tycker oss skönja både en risk för trivialisering och demonisering av ungas situation.

När man pratar om uttryck för hat på nätet pratar man sällan om bakomliggande orsaker. Man pratar mer om de tekniska förutsättningarna för dessa uttryck. Internets förmåga att locka fram starka formuleringar är visserligen väl dokumenterad men detta räcker inte som förklaring till det som nu sker. Hatet måste också ha sitt ursprung någonstans. Kvinnohat, flickförakt och främlingsfientlighet fanns redan före internet och har bara hittat nya arenor. Extremt effektiva arenor, vilket möjligen har förstärkt hatet, eller kanske bara gjort det mer synligt än förut. Oavsett hur man vill betrakta hat och hot på nätet ligger ändå urgamla maktstrukturer till grund för hatet. Och när fokus hamnar på de nya uttrycken för hatet, riskerar vi att trivialisera dess strukturella jordmån.

Annons
Annons
Annons