Annons
Krönika

Mauricio Rojas:Demokrati är inte alltid demokratiskt

Rysslands president Vladimir Putin vinkar.
Rysslands president Vladimir Putin vinkar. Foto: SERGEI GRITS/AP
Under strecket
Publicerad

För ett par decennier sedan såg demokratins framtid lovande ut. 1970-talets demokratisering i Sydeuropa följdes på 1980-talet av liknande processer i Latinamerika och i Öst- och Sydostasien. Detsamma inträffade i Östeuropa och Afrika söder om Sahara efter Berlinmurens fall. Samuel Huntington talade om demokratiseringens tredje våg och optimismen var stor. Men illusionernas tid var snart till ända. Många av de nya demokratierna utvecklades inte i riktning mot liberala demokratier utan till demokratiska valsystem, som saknade den grund av civila fri- och rättigheter som ger demokratin dess liberala karaktär.

Det var Fareed Zakaria som 1997 slog larm i en essä med titeln: The Rise of Illiberal Democracy. Enligt honom har den ”konstitutionella liberalismen”, det vill säga rättsstat, civila rättigheter och andra mekanismer som begränsar de regerandes makt, ”lett fram till demokratin, men demokratin förefaller inte leda fram till konstitutionell liberalism”. I samma essä gjorde Zakaria en förutsägelse som i stort har besannats: Att till skillnad från 1900-talet kommer 2000-talets politiska grundkonflikt inte att stå mellan demokrati och diktatur utan inom demokratin, mellan en liberal och en illiberal demokratiuppfattning.

Annons
Annons
Annons