Annons
Krönika

Dick Harrison:Delstaternas oberoende ledde till inbördeskrig

Foto: IBL Montage: IBL

Inför den 4 juli 2017 tycks dusterna mellan den sittande presidenten och de amerikanska delstaterna vara större än någonsin. Men motsättningarna mellan Vita huset och övriga USA har varit konstanta sedan landet bildades.

Publicerad

Dragkampen mellan den amerikanska kongressen, presidenten och delstaterna kan spåras hela vägen tillbaka till sent 1700-tal. Det dröjde inte länge efter segern över Storbritannien i nordamerikanska frihetskriget och befästandet av självständigheten förrän man började gräla intensivt om hur långt kongressens makt skulle sträcka sig och vilka beslut delstaternas parlament kunde blockera.

Den första verkligt stora krisen har gått till historien som nullifikationsstriden, som utkämpades åren 1832–1833 mellan delstaten South Carolina och president Andrew Jackson och hans regering. Bakgrunden var att USA:s kongress yrkade på tullhöjningar, samtidigt som South Carolina var beroende av att exportera bomull utan fördyrande pålagor. Det hade gått ekonomiskt dåligt för delstaten på sistone, med kraftig folkminskning bland både fria och slavar – de vita flyttade västerut och slavarna såldes till delstater som Alabama och Mississippi, där plantagerna var större och mer vinstgivande. I detta läge ökade delstatsnationalismen, och politiker som John C Calhoun gjorde en uttrycklig poäng av att South Carolina och andra missnöjda stater minsann kunde ogiltigförklara – ”nullifiera” – varje påfund som kongressen hittade på, om man inte tyckte om idéerna.

John Caldwell Calhoun (1782 - 1850)

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons