X
Annons
X

Dee Dee Ramone levde alltid på gränsen till kaos

När jag träffade Dee Dee Ramone i början av april 2001 såg han extremt sliten ut. Han var märkt av ett hårt liv och framförallt av ett mångårigt heroinmissbruk. Han menade då att han var ren, att han inte missbrukade längre. Ändå rörde han sig, och pratade, på samma karaktäristiska sätt som amfetaminister brukar göra.
Dee Dee sa att han var trött på rock"n"roll, managers, skivbolag, turnéledare, konsertbokare - ja hela musikbranschen. Senare samma dag spelade Dee Dee Ramone med sitt band på Mango bar på Sveavägen. Konserten var bra, bitvis riktigt bra till och med. Men i min recension efteråt undrar jag om detta var sista gången vi fick se Dee Dee i Sverige. Tyvärr fick jag rätt.

Första gången jag såg Dee Dee Ramone var när han spelade med The Ramones i Sverige i mitten av sjuttiotalet. Cirka tio år senare sprang jag på honom på Roskildefestivalen när han var där med Ramones. Bandets turnémanager hade sagt att bandet inte skulle göra intervjuer. Men när jag gick på urinoaren hamnade jag bredvid Dee Dee
vid rännan. Jag frågade fräckt om en intervju och han sa ja. Dee Dee rökte gigantiska marijuanajointar under hela vårt snack. Sedan sprang han upp på scenen och skrek sitt karaktäristiska 1-2-3-4, och så var bandet igång. Tempot var frenetiskt. Hur han fixade det efter de där elefantjointarna var en gåta.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X