Annons
Recension

HejbaberibaDebutbok som lever om livet på vägen

Under strecket
Publicerad

Först blir jag ilsken. Vad är detta? Boken är ett oavbrutet ordflöde utan mening, stil eller innehåll - publicerad på grund av en blackout hos ett av landets mest kvalitetsmedvetna förlag?
Men så - efter dryga 30 sidor - inser jag att debutanten Gunnar A Hellström, som kallar sig Hellström Jr, har skrivit en bok som lever mer än Ulf Lundells Jack. Och som äger lika lite av Lundells koketteri som katten Findus är farlig för gubben Pettsons höns.
Hejbaberiba är en i positiv mening sanslös berättelse om ett par unga mäns liv på vägarna sommaren efter gymnasiet. Allt vad som ryms i ynglingars tanke- och känsloliv redovisas utförligt och detaljerat, men utan att på allvar gå över gränsen för vad genusjämlikhetens regler innebär.
Kumpanerna Pålle och Charlie tänjer dock i högsta grad på lagar och moral när de stjäl, smiter från krognotor och nyttjar droger. Författaren låter sin jagberättare redovisa en försiktig distans till lagöverträdelserna. Ingen läsare kan tro att denna del av pojkarnas tillvaro är glamorös, föredömlig eller rekommendabel. Således finns ingen anledning till moralpanik.

Pålle tecknar och fotograferar med eftertanke och talang, men han tycks sakna fallenhet för kärlek.
Som nästan alltid i liv och fiktion reder dock detta upp sig och Pålle finner den stora kärleken. Men sedan förlorar han den, möter den igen (på festivalen i Roskilde) för att åter tappa den ur sikte.
Hellström avslutar sin bok med orden: ”Det här kunde bli tufft. Men jag visste att det skulle ordna sig. Jag var inte rädd längre, inte för nåt. För jag, Pålle Hellberg, 18 år gammal, förstod hur allt låg till.”
Hellström förvaltar arvet från Keruoac, Salinger, Lundell och raden av roadmovies mycket väl. Samtidigt skapar han något nytt med en av de mest levande texter som jag har läst i år.

Annons
Annons
Annons