Annons

”Debattörerna gissar om religionsfriheten”

Jonas Svensson. Till höger minareten på moskén i Fittja utanför Stockholm, som också var den första moskén i landet där böneutrop blev tillåtna 2013.
Jonas Svensson. Till höger minareten på moskén i Fittja utanför Stockholm, som också var den första moskén i landet där böneutrop blev tillåtna 2013. Foto: Pressbild, Tomas Oneborg
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kollegan Per Bauhn ger mig delvis rätt i min kritik av Ann Heberleins påstående om att religionsfriheten innefattar en rätt att slippa religon i det offentliga. Någon sådan generell rättighet finns inte. Dock menar han människor har rätt att slippa religiös framfusighet. Han menar vidare att böneutrop skulle kunna vara ett exempel på just detta. Jag håller inte det för omöjligt, men heller inte för troligt. En av poängerna i min ursprungliga text var att varken jag eller Bauhn kan veta med säkerhet, åtminstone inte förrän frågan prövats och religionsfrihetsbegreppet därmed förtydligats. 

Jag försökte klargöra min utgångspunkt, och använde mig av försiktighetsmarkörer. Jag skrev om vad som ”verkade” vara rättsläget och vad slutsatsen, utifrån detta läge, ”torde bli”. Här kan behövas ytterligare ett förtydligande. Det finns en viktig disciplinmässig skillnad mellan filosofen Bauhn och teologen Heberlein å den ena sidan och mig själv (religionsvetare) å den andra. Jag har en annan syn på begreppet religionsfrihet. Frågan för mig är inte vad som bör vara tillåtet eller inte tillåtet, utan vad som är tillåtet eller inte tillåtet i termer av gällande rätt. Åtskillnaden mellan ett ”böra" och ett ”vara” är för mig central, inte minst för att tydliggöra gränserna mellan just teologi och religionsvetenskap.  

Annons
Annons
Annons