Debatten borde handla om våld – inte bibliotek

Stökiga bibliotek är bara ett symptom på ett större problem: att det inte går att besöka gemensamma miljöer utan att mötas av en hotfull stämning. Våldsverkare har tillåtits ta över, skriver Johan Wennström.

Under strecket
Publicerad
Inte bara bibliotek är utsatta för våldsverkare, skriver Johan Wennström.

Inte bara bibliotek är utsatta för våldsverkare, skriver Johan Wennström.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT / TT NYHETSBYRÅN
Annons

Varför leder inte rapporter om våld och hot på folkbibliotek till att vi diskuterar just våldet och dess orsaker? Sedan Svenska Dagbladets ledarkrönikör Paulina Neuding i en serie texter visat att det är vanligt förekommande att medborgare och kommunanställda misshandlas och antastas i gemensamma utrymmen, har debatten på kultursidorna glidit över i besläktade men väsentligen andra frågor. ”Biblioteksdebatten”, en term som försåtligt döljer vad saken gäller, har kommit att handla om bibliotekens funktion och värde i samhället.

Problemen på våra bibliotek med stölder, ungdomsgäng och stökiga vuxna handlar ytterst om ”en tynande omsorg för biblioteksrummet”, skrev till exempel Jenny Lindh i DN Kultur (8/6). I sin artikel belyste hon den i och för sig stötande trenden att göra om folkbiblioteken till ”mötesplatser”, fritidsgårdar och kaféer i stället för lugna platser för studier och läsning. Andra debattörer har varit inne på samma linje. Med nostalgiska berättelser om hur biblioteken gav dem en fristad eller lärde dem att upptäcka böckernas värld, har de uppehållit sig vid frågan om bibliotekens roll. Men på ett nästan omärkligt sätt har de samtidigt flyttat fokus från våldet.

Annons
Annons
Annons