Recension

Death proofDeath proof

Bakom ratten sitter Kurt Russels diaboliske Stuntman Mike, som ägnar sig åt att köra ihjäl kvinnor på landsbygden.
Bakom ratten sitter Kurt Russels diaboliske Stuntman Mike, som ägnar sig åt att köra ihjäl kvinnor på landsbygden.
Under strecket
Publicerad
Annons

Efter Quentin Tarantinos mastodontprojekt Kill Bill 1 & 2 är det så himla skönt att se Death proof. Om Kill Bill var en storslagen, tvådelad orgie i hämnd är Death proof en bensindoftande snabbis; det är rape-revenge i metaforisk bemärkelse; det är raka puckar som i de slasherskräckisar och biljaktsfilmer som parafraseras.

Det går inte att recensera Death proof utan att tala om vilket sammanhang den ursprungligen var tänkt för - Tarantinos och Robert Rodriguez omhuldade Grindhouse-projekt. I USA hade Grindhouse premiär i april, som helaftonsföreställning med ”två filmer till priset av en”: Tarantinos Death proof, Rodriguez zombieslasher Planet terror och fem (fejkade) trailers. Precis som på forna tiders sunkiga b-films-biografer som kallades grindhouse och visade det mesta så länge det var spekulativt. Konceptet har floppat, och i Europa och övriga världen har de två filmerna separata premiärer. Det är synd att Tarantinos och Rodriguez vision inte höll för den krassa verkligheten; det spelar å andra sidan inte jättestor roll. Death proof står stadigt på egna ben.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons