De unga uvarna tar över

Vita fläckar av fågelskit avslöjar var berguven har sitt bo i den oländiga skärgårdsbranterna. Men ungarna som ska ringmärkas sitter inte nödvändigtvis i boet. SvD var med på årets ringmärkning av de trollika ungarna, som i år är fler än på decennier.

Under strecket
Publicerad
Alar Broberg mäter en berguv som ligger utsträckt i Sten Söderlunds famn. Söderlund är tillsynsman för Skärgårdsstiftelsen. Två dagar varje år letar de igenom cirka 20 boplatser.

Alar Broberg mäter en berguv som ligger utsträckt i Sten Söderlunds famn. Söderlund är tillsynsman för Skärgårdsstiftelsen. Två dagar varje år letar de igenom cirka 20 boplatser.

Annons

STOCKHOLMS SKÄRGÅRD
Den branta klippväggen stupar dramatiskt ner i havet, i Stockolms skärgård. Där går det inte att lägga till med båten, så vi blir avsläppta.
Naturen är perfekt för en berguv, men inte så lättbestigen för en människovarelse med åtminstone 60 kilo kroppshydda att släpa på, utan förmåga att flyga.
Ringmärkare Alar Broberg har däremot klättrat efter uvar förr. Smidigt tar han sig uppför stupet och spanar samtidigt efter spår av fåglarna.
– Jag letar efter skit. Titta här, och här.
Han pekar på vita fläckar på berget, som ser ut som en lav eller en klick vit målarfärg.
Andra ledtrådar i jakten på berguvarnas bo är spybollar, fjädrar och bytesrester.
– Finns det mycket bytesrester så är det ett tecken på att det också finns ungar.
När boet väl är hittat är det inte alls säkert att ungarna ligger där. De har hunnit bli några veckor gamla och kan klättra uppåt med hjälp av näbben och de kraftiga klorna.

Vi stannar på ö efter ö, alla mer eller mindre lika branta som den första. Vi klättrar i bergen, svettas i solen och spanar. Inte en uv, inte en fjäder hittar vi. Men de vita klättarna på bergen vittnar om att uvarna finns där. Förmodligen har de god koll på oss, men vi ser inte dem.
Det är den återkommande ringmärkningen av berguvsungar i skärgården som SvD är med på. Två dagar varje vår ägnar Alar Broberg tillsammans med Sten Söderlund, tillsynsman för Skärgårdsstiftelsen, åt att leta igenom alla cirka 20 kända boplatser i skärgården. Det har de gjort sedan början av 1982.
Alar Broberg är också ansvarig för att ringmärka de uvungar i länet som fötts på fastlandet, vilket innebär ungefär lika många boplatser att söka av.
Och det går upp och ner med uvarnas häckning. I slutet av 1990-talet var det några år när bara en eller några ungar kunde hittas och ringmärkas i skärgården. Mot slutet av 1990-talet blev det lite bättre, men sen dalade antalet ungar till två, tre stycken igen.
I fjol hittades däremot 11 ungar i skärgården, men inga på land. När andra djur, som säl och havsörn, ökar stadigt, går det trögt för berguven. Men det beror inte på miljöfaktorer, tror Alar Broberg.
– De uvar som håller reviren börjar bli gamla. Jag tror inte att de orkar häcka längre.
Sten Söderlund styr m/s Frida mot nästa branta ö där bon har hittats tidigare. Två havsörnar flyger iväg med tunga vingslag när vi lägger till. Ingenting. Tiden går. En ny ö, mer klättring och spaning.
Då! En stor uv lyfter.
– Här är boet, säger Sten Söderlund.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons