”De tänkte inte på barn när de byggde”

Trånga förskole- och skolgårdar i Stockholms nybyggda områden gör att personal och föräldrar får hitta nya strategier för att barnen ska få röra sig tillräckligt.
”Vi bygger in hälsoproblem och konflikter”, säger en mamma.

Under strecket
Publicerad
Anders Ahlgren
Foto: Anders Ahlgren
Emmy, 6 år, tycker det vore bra om skolgården var större.”Vi har bara fyra grejer, en sandlåda, en båt, ett hus och en klätterställning. Nu har jag lekt med alla ganska mycket och då känns det lite tråkigt.”

Emmy, 6 år, tycker det vore bra om skolgården var större.”Vi har bara fyra grejer, en sandlåda, en båt, ett hus och en klätterställning. Nu har jag lekt med alla ganska mycket och då känns det lite tråkigt.”

Foto: Anders Ahlgren
I de nya täta bostadskvarteren får förskolorna trånga utsläppsgårdar. Barngrupperna får ge sig ut för att hitta grönska och plats för lek och spring.

I de nya täta bostadskvarteren får förskolorna trånga utsläppsgårdar. Barngrupperna får ge sig ut för att hitta grönska och plats för lek och spring.

Foto: Anders Ahlgren
Annons

Det är en ruggig förmiddag i Årstadal, ett område i södra Stockholm där nya täta bostadskvarter växer fram. Detta är på många sätt ett typiskt 2000-talsområde i Stockholm. Här byggs en stadsmiljö som blir mer än 2,5 gånger så tätbefolkad som Stockholms innerstad.

Klockan är halv tio och de flesta vuxna har åkt till sina jobb. De grå gatorna får lite färg när den första gruppen med förskolebarn i gula reflexvästar kommer tultande. Den får möte av en annan grupp i gula västar och snart ser vi små tultande gula tåg på varje gata. Det är många förskolor i området och förklaringen till barntågtrafiken är att dagisgårdarna är små och att alla behöver ta sig iväg för att barnen ska få röra på sig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons