Annons
X
Annons
X
Världen
Reportage

"De skickade iväg oss med bara några droppar bensin"

På överfyllda gummibåtar har sedan början av året över 150 000 flyktingar tagit sig till de grekiska öarna. Gravida kvinnor, barn, åldringar, hela storfamiljer och grupper av unga män som drivs av en enda sak - drömmen om Europa. SvD har besökt ön Lesbos där en humanitär kris är under uppsegling.

En grupp syriska flyktingar har fått bensinstopp och tvingas paddla mot land. Efter fem timmar på havet andländer de utmattade men lättade. (Klicka för att se fler bilder)
En grupp syriska flyktingar har fått bensinstopp och tvingas paddla mot land. Efter fem timmar på havet andländer de utmattade men lättade. (Klicka för att se fler bilder) Foto: Linus Sundahl-Djerf
(uppdaterad)
Flykten till Europa

**Skala Sikamineas, Lesbos. **Solen har just gått upp över Egeiska havets kristallklara vatten. På avstånd skymtar den turkiska kusten med blånande berg, bara några sjömil från byn Skala Sikamineas på norra delen av den grekiska ön Lesbos. Allt andas fridfull idyll.

Äntligen! Vi har gått igenom ett helvete. Men nu är vi i Europa.

Plötsligt dyker en svart liten prick upp som snabbt blir större när den kommer närmare. Med full fart styr en gummibåt rakt mot oss. Vi hör människor ombord som jublar och ropar ”Freedom!”. Men också förtvivlade skrik och barn som gråter när den sprängfyllda båten tar in vatten.

Annons
X

Sedan kastar de ut sig ut i svallvågorna och vadar in mot stranden. Föräldrar med små barn i famnen halkar på stenarna i vattnet och ropar på hjälp. Ryggsäckar och bylten försvinner i havet. Det råder kaos och det fattas inte mycket för att panik ska bryta ut.

Marva sitter med sin 20 dagar gamla dotter Iram i famnen. Tillsammans med 40 andra har hon precis korsat det Egeiska havet från Turkiet till Lesbos i en lite gummibåt. Varje dag riskerar hundratals flyktingar sina liv på samma sätt. Foto: Linus Sundahl-Djerf

På stranden utspelar sig under tiden gripande scener. En äldre kvinna i fotsida svart dräkt och huvudschal böjer sig ner och kysser den karga grekiska marken. Människor omfamnar varandra och gråter av glädje.

– Äntligen! Vi har gått igenom ett helvete. Men nu är vi i Europa, snyftar Ranja Sabir från syriska Aleppo som håller hårt om sjuåriga Ahmed och nioåriga Sabrina medan hennes man Hassan tar av sig flytvästen och plockar ihop familjens få ägodelar som är dyblöta.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Liksom de andra i gummibåten har de betalat 1 200 dollar per person för att ta sig från Turkiet till Lesbos, en resa som med reguljär färja kostar mindre än femtio kronor. De fick vänta tio dagar i en skogsdunge innan människosmugglarna kom tillbaka och i gryningen förde dem till båten och pekade mot Skala Sikamineas, på Lesbos. Dit skulle de styra.

    Tio meter från stranden går båten sönder. Panik utbryter, många av flyktingarna kan inte simma. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Vi ser denna förmiddag ytterligare fyra båtar anlända. Det är bara en bråkdel av hundratals som redan har kommit under senaste månaderna. Utmed hela kusten ligger uppskurna båtar, flytvästar och livbojar som vittnar om en massflykt med 500-1 000 människor som varje dag landar på Lesbos.

    De skickade iväg oss med bara några droppar bensin. Jäkla banditer.

    Gummiskroven blir liggande men utombordsmotorerna tas omhand av grekiska fiskare som spanar med kikare och snabbt förflyttar sig utmed kusten när nya flyktingbåtar dyker upp vid horisonten.

    En av båtarna rör sig denna förmiddag oändligt långsamt och till slut ser vi att människorna ombord paddlar. Andra simmar och skjuter båten framför sig.

    – De skickade iväg oss med bara några droppar bensin. Jäkla banditer, svär 18-åriga Hashim från Afghanistan.

    Med på samma båt som Hashim, finns Milad Ali, 34. Han förlorade höger arm och vänster öga under den Syriska regimens bombardemang av staden Hama. För drygt 4000 dollar har han lyckats ta sig till Lesbos från Turkiet i en skraltig gummibåt, tillsammans med sin fru och sina två yngsta barn. De två äldsta sönerna tvingades stanna kvar, pengarna räckte inte för hela familjen. - Mitt på havet tog bensinen plötsligt slut. Vi tvingades paddla, vissa hoppade i vattnet för att simmandes styra båten i rätt riktning, säger han. Nu drömmer familjen om ett liv i Tyskland. - Europa är fantastiskt! Här finns demokrati och frihet. Här kan mina barn få skolgång och kanske kan jag till och med få en armprotes. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Människosmugglingen mellan Turkiet och Grekland är en miljontung kriminell verksamhet. Med 40 personer i en billig gummibåt som kan beställas på webben för en tusenlapp och en hostande gammal motor drar smugglarna in minst 40 000 dollar för varje transport.

    I kuststaden Ayvalik i Turkiet säljs på gatorna allt som flyktingarna kan tänkas behöva. ”De säljer flytvästar som tomater”, fnyser journalisten Stratis Balaskas som har skrivit omfattande om människosmugglingens affärer och nätverken som sträcker sig från Afghanistan, Turkiet, Grekland och upp mot Makedonien och Serbien.

    Framme vid land sticker en av männen en kniv i gummibåtarna och tömmer ut luften. Det här är en väg utan återvända. (Klicka för att se fler bilder) Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Det kommer säkert att lösa sig. Européerna är goda människor. De kommer att hjälpa oss!

    På stranden strax norr om Skala Sikamineas har gummibåten under tiden tömts. Det smäller högt när en av männen sticker en kniv i skrovet som exploderar - ett bevis på att detta är en väg utan återvändo.

    – Aldrig mer tillbaka. Hemma i Syrien tar IS våra barn och gör soldater av dem. Ibland skickas de iväg som självmordsbombare med dynamitbälten runt magen, berättar Masi Abel-Fur som lämnat Syrien tillsammans med hustrun Harat, barnen Nurgez, Abdul och nyfödda Hosne. Gruppen packar snabbt ihop sina saker och tar sig upp på en dammig grusväg. Vart är de på väg? Masi Abel-Fur rycker på axlarna.

    – Vi vet inte. Men det kommer säkert att lösa sig. Européerna är goda människor. De kommer att hjälpa oss!

    För ett drygt år sedan förlorade Lina sin man i krigets Syrien. Sedan dess har livet blivit allt svårare. Ensam med sina två söner har hon lyckats ta sig till Grekland, med hopp om att finna trygghet och en framtid för sina barn. (Klicka för att se fler bilder) Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Vi undrar i det stilla om han hört talas om attackerna på asylboenden eller debatten om att Europa måste skydda sig mot migrationsströmmarna. Men vi säger inget. Detta är ett glädjens och triumfens ögonblick som det vore allt för grymt att förstöra.

    Vi säger inte heller något om strapatserna som väntar på dem. Det skulle ändå inte betyda något för människor som riskerat sina liv för att lämna krig, förstörelse och ständig rädsla bakom sig.

    Den första etappen är en marsch på fyra mil genom bergen under glödande sol. Många går i slitna sandaler, några till och med barfota. Hjälporganisationer sätter in bussar som transporterar barn och kvinnor, men de är alldeles för få.

    -Vi har gått igenom ett helvete. Men nu är vi i Europa, säger Ranja Sabir (mitten). Familjen Sabir, från Syrien, har nyss kommit iland på LEsbos norra kust. Framför dem väntar en lång resa som börjar med en vandring till Molyvos där de hoppas kunna komma med en bus mot Lesbos huvudstad Myilene. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Hela vägen från norr till öns huvudstad Mytilene ser vi en ström av människor som vandrar söderut. De små byarna vi passerar är fyllda av migranter som sitter i grupper på trottoaren eller på gatan. De är utmattade och törstiga och de har ingen aning om var de är.

    – Bort med er. Det här är inget flyktingläger, skriker en butiksägare i byn Mandamados där uppåt hundra flyktingar har slagit sig ner i korsningen framför hans affär.

    Han är en av många greker som känner oro och rädsla för att Grekland inte ska klara av flyktingströmmarna som aldrig tycks sina. Men det finns också förståelse och solidaritet. Många tar sina bilar och kör migranter i skytteltrafik. Andra fyller bagageluckan med vattenflaskor som de delar ut.

    – Jag förstår att de kommer hit. Jag skulle göra samma sak, säger en äldre grekisk kvinna som sitter på stranden vid Kaya Beach när en flyktingbåt plötsligt kör upp mitt bland turister som solar och barn som plaskar i vattnet.

    I Mytilenes hamn pågår registrering för att flyktingarna ska kunna ta sig vidare till de temporära flyktinglägren och därefter snart kunna ta sig vidare till Aten. Polisen är underbemannad och väntan är läng, ofta en hel dag i stekande sol. Varken skugga, vatten elller mat finns til handa. KLockan 19h meddelar polisen att det stänger för dagen, de köande får återkomma dagen därpå istället. (Klicka för att se fler bilder) Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Efter fotvandringen genom bergen väntar en första registrering i hamnen i Mytilene där köerna bara blir längre och längre och där hundratals människor kamperar bland avfall.

    Vi har hjälporganisationer på plats som är beredda att sätta upp mobila toaletter och skydd mot solen. Men de får inte. Det är helt obegripligt.

    I hamnen möts de av utmattade grekiska poliser som jobbar sju dagar i veckan och ibland exploderar av frustration och uppdämd ilska. Väntetiden i kön är minst fem timmar, ibland en hel dag. Det finns nästan inget vatten, inga toaletter och ingen mat. Överallt ser vi små barn med späda kroppar och stora ögon som ser apatiska ut.

    – Detta är upprörande, säger Kondylia Gogou från Amnesty International som kritiserar administrativt kaos och politiker som blundar för vad som sker.

    – Vi har hjälporganisationer på plats som är beredda att sätta upp mobila toaletter och skydd mot solen. Men de får inte. Det är helt obegripligt.

    När bussarna kommer fylls de på några sekunder. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Efter en stund rullar en buss in för att föra redan registrerade migranter till lägret Kara Tepe i utkanten av staden. Alla vill in på en enda gång. Bort från hettan och stanken. Panik bryter ut. Vi ser förtvivlade föräldrar som sträcker ut armarna och försöker lyfta in barn som trängts undan.

    Sedan stängs dörrarna. Kvar står gråtande människor som separerats från sina familjer.

    – Så här får det bara inte gå till, säger Alexander Izenos som är juridisk rådgivare vid FN:s flyktingorganisation UNHCR. Det behövs mer resurser och mer hjälp från EU.

    Här i Grekland avgörs om EU ska vara en solidaritetens gemenskap eller ett EU som bara vill skydda sina gränser.

    Afghanska flyktingar väntar vid en provisoriskt busshållplats utanför staden Molyvos på Lesbos. Hit kommer denna dag nästan 800 flyktingar. De få voluntärer som arbetar där har svårt att klara av situationen. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Samma sak säger premiärminister Alexis Tsipras. Med 50 000 flyktingar som anlände till Grekland enbart i juli är landets möjligheter uttömda.

    – Här i Grekland avgörs om EU ska vara en solidaritetens gemenskap eller ett EU som bara vill skydda sina gränser, sa han häromdagen och efterlyste mer stöd.

    Smugglarna pekar dem bara i en riktning. Därefter är det bara att hoppas att båten hamnar någorlunda rätt. Ofta kommer flyktingarna i land på otillgängliga platser som kräver klättring. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Att strömmen av flyktingar ska kunna hejdas är det ingen som tror, i alla fall inte så länge det råder krig i Syrien och så länge talibanerna eller Islamiska staten (IS) tyranniserar och mördar.

    Klart är också att gränsen mellan Grekland och Turkiet inte går att säkra. Även om resurserna skulle mångdubblas så finner förtvivlade människor på flykt alltid en väg.

    I sundet mellan Lesbos och Turkiet gör den turkiska kustbevakningen bara sporadiska insatser. Vid ett tillfälle ser vi hur de stoppar en gummibåt som de sticker hål på efter att ha tagit ombord flyktingarna. Ibland dyker också grekiska patrullbåtar upp. Men flyktingbåtarna fortsätter att komma som om inget hade hänt.

    - Ni får slå ihjäl oss om ni vill stoppa oss, sa 26-årige Mohammed Amid till Frontex patrull då han ute på havet ombads att styra den lilla gummibåten tillbaka till Turkiet. Väl på grekisk mark blir han förhörd och visiterad av personal från Frontex. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Även Frontex som samordnar EU:s yttre gränsbevakning är på plats med det norska räddningsfartyget Peter Henry von Koss. På avstånd ser vi hur de försöker tränga tillbaka en gummibåt på väg mot Lesbos. Men flyktingarna vägrar att ändra kurs.

    – Jag sa till dem att ni får ni slå ihjäl oss om ni vill stoppa oss, berättar efteråt 26-årige Mohammed Amid från Irak som styrde båten.

    På stranden förhörs och kroppsvisiteras han av den norska Frontexpatrullen som består av beväpnade poliser och räddningspersonal klädda i vita overaller med munskydd.

    Flyktinglägret Moria är byggt för 200 flyktingar. Idag hyser det över 800 och i skogarna runtomkring väntar över 2000 människorna för att få en plats här. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Patrullbåtens kommendör Terje Klevengen vill inte närmare vill gå in på omständigheterna men säger att Mohammed Amid tidigare har varit i Norge som flykting.

    Vid sidan av gränsövervakning ska den så kallade Operation Poseidon också undsätta migranter i sjönöd. Hittills har den norska patrullen räddat 263 flyktingarna på sjunkande båtar.

    Flyktinglägret Moria, två mil norr om Mytilene, är för de flesta den sista anhalten på väg till fastlandet. Bakom höga stängsel med taggtråd står långa rader av containrar. Hit vill alla komma in. Det är här som man registreras som flykting och får ett dokument som berättigar till sex månaders vistelse i Grekland.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Lägret är byggt för 200 flyktingar. Men enligt den ideella organisationen Welcome to Europe som är på plats trängs här över 800 människor. Utanför staketen, i ett område som hjälporganisationer kallar djungeln, väntar ytterligare 2 000 på att få komma in.

    Många kamperar på bar mark. Andra i tält eller under solskydd som de byggt av kartonger, plastpåsar och remsor av presenning. Det luktar smuts, urin och avföring.

    Rami har just landstigit med sina två barn. Lättnaden är stor. Varje dag riskerar hundratals människor livet när de korsar Egeiska havet mellan Turkiet och de grekiska öarna. Foto: Linus Sundahl-Djerf

    Här träffar vi 28-årige Hashim Razai från Afghanistan och hans gravida hustru. De tillhör den hazariska minoriteten som förföljs av talibanerna. Hon har smärtor i underlivet och är rädd för att förlora barnet. Men det finns ingen läkare i lägret och ingen hjälp att tillgå.

    – Vi kan bara vänta. Vänta och hoppas att allt ska bli bra, säger Hashim och tittar oroligt på sin hustru.

    Samma kväll ser vi färjebolaget Blue Stars fartyg lämna hamnen i Mytilene på väg mot Aten. Båten är fylld av migranter som nästa morgon kommer att gå i land i Pireus för att därifrån ta sig till Thessaloniki i norra Grekland. Sedan vidare till Makedonien och Serbien och därifrån till Tyskland, Holland eller Sverige – länderna som alla drömmer om.

    Att vägen dit är mödosam och farlig spelar ingen roll. Inte heller hur lång tid det tar. Alla vill bara veta en sak: Hur är det i Sverige? Hur kommer man att ta emot oss? Och kommer man låta oss stanna?

    Annons
    Annons
    X

    En grupp syriska flyktingar har fått bensinstopp och tvingas paddla mot land. Efter fem timmar på havet andländer de utmattade men lättade. (Klicka för att se fler bilder)

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 1 av 19

    Marva sitter med sin 20 dagar gamla dotter Iram i famnen. Tillsammans med 40 andra har hon precis korsat det Egeiska havet från Turkiet till Lesbos i en lite gummibåt. Varje dag riskerar hundratals flyktingar sina liv på samma sätt.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 2 av 19

    Tio meter från stranden går båten sönder. Panik utbryter, många av flyktingarna kan inte simma.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 3 av 19

    Med på samma båt som Hashim, finns Milad Ali, 34. Han förlorade höger arm och vänster öga under den Syriska regimens bombardemang av staden Hama. För drygt 4000 dollar har han lyckats ta sig till Lesbos från Turkiet i en skraltig gummibåt, tillsammans med sin fru och sina två yngsta barn. De två äldsta sönerna tvingades stanna kvar, pengarna räckte inte för hela familjen. - Mitt på havet tog bensinen plötsligt slut. Vi tvingades paddla, vissa hoppade i vattnet för att simmandes styra båten i rätt riktning, säger han. Nu drömmer familjen om ett liv i Tyskland. - Europa är fantastiskt! Här finns demokrati och frihet. Här kan mina barn få skolgång och kanske kan jag till och med få en armprotes.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 4 av 19
    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 5 av 19

    Framme vid land sticker en av männen en kniv i gummibåtarna och tömmer ut luften. Det här är en väg utan återvända. (Klicka för att se fler bilder)

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 6 av 19
    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 7 av 19

    För ett drygt år sedan förlorade Lina sin man i krigets Syrien. Sedan dess har livet blivit allt svårare. Ensam med sina två söner har hon lyckats ta sig till Grekland, med hopp om att finna trygghet och en framtid för sina barn. (Klicka för att se fler bilder)

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 8 av 19

    Syriska flyktingar omfamnar varandra efter att ha kommit land på Lesbos norra kust.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 9 av 19

    -Vi har gått igenom ett helvete. Men nu är vi i Europa, säger Ranja Sabir (mitten). Familjen Sabir, från Syrien, har nyss kommit iland på LEsbos norra kust. Framför dem väntar en lång resa som börjar med en vandring till Molyvos där de hoppas kunna komma med en bus mot Lesbos huvudstad Myilene.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 10 av 19

    I Mytilenes hamn pågår registrering för att flyktingarna ska kunna ta sig vidare till de temporära flyktinglägren och därefter snart kunna ta sig vidare till Aten. Polisen är underbemannad och väntan är läng, ofta en hel dag i stekande sol. Varken skugga, vatten elller mat finns til handa. KLockan 19h meddelar polisen att det stänger för dagen, de köande får återkomma dagen därpå istället. (Klicka för att se fler bilder)

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 11 av 19
    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 12 av 19

    När bussarna kommer fylls de på några sekunder.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 13 av 19

    Afghanska flyktingar väntar vid en provisoriskt busshållplats utanför staden Molyvos på Lesbos. Hit kommer denna dag nästan 800 flyktingar. De få voluntärer som arbetar där har svårt att klara av situationen.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 14 av 19

    Smugglarna pekar dem bara i en riktning. Därefter är det bara att hoppas att båten hamnar någorlunda rätt. Ofta kommer flyktingarna i land på otillgängliga platser som kräver klättring.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 15 av 19

    - Ni får slå ihjäl oss om ni vill stoppa oss, sa 26-årige Mohammed Amid till Frontex patrull då han ute på havet ombads att styra den lilla gummibåten tillbaka till Turkiet. Väl på grekisk mark blir han förhörd och visiterad av personal från Frontex.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 16 av 19

    Flyktinglägret Moria är byggt för 200 flyktingar. Idag hyser det över 800 och i skogarna runtomkring väntar över 2000 människorna för att få en plats här.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 17 av 19
    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 18 av 19

    Rami har just landstigit med sina två barn. Lättnaden är stor. Varje dag riskerar hundratals människor livet när de korsar Egeiska havet mellan Turkiet och de grekiska öarna.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 19 av 19
    Annons
    X
    Annons
    X