Annons

Ola Stensson:De sista troende kommunisterna

Trots falskheten och maktspelet var de flesta i DDR:s ledning främst av allt övertygade och troende kommunister. I en tung studie av DDR:s mentalitetshistoria visar Catherine Epstein var paranoian, isoleringen och angiveriet kom ifrån.

Publicerad

Den 11 juni 1945 presenterade det tyska kommunistpartiet (KPD) ett nytt handlingsprogram, som skilde sig radikalt från det man haft under Weimartiden. Här stod inget om proletariatets diktatur eller om makt till sovjeterna. Här refererades inte till marxism-leninismen, inte heller till kommunismen eller ens socialismen. I stället talade man om att upprätthålla inte bara privat egendom utan också den privata företagsamheten. I det nya Tyskland skulle upprättas en demokratisk regim, en demokratisk-parlamentarisk anti-fascistisk republik, med frihet för medborgarna. Detta var en klart ny retorik. Där fanns mycket lite av Stalin.

Om detta kan man läsa i den amerikanska historikern Catherine Epsteins The Last Revolutionaries (Harvard University Press, 340 s). Det har förvisso skrivits böcker om tysk kommunism förut, men dessa har ofta varit av två slag: dels de som slutat 1933 och dels de som börjat 1945. Epsteins skildring täcker hela historien och slutar egentligen inte förrän en bit in på 90-talet, när veteranerna från debatterna med Goebbels och gatuslagsmålen med SA sitter i Berlinlägenheter där hyran höjts från 49 DDR-mark till 490 D-mark.

Annons
Annons
Annons