Annons
X
Annons
X

De ser värdet i varje pinal

PRYLGALNA. Trots lågkonjunkturen är trenden att vi ska göra oss av med överflödiga prylar som vi inte behöver. Förr skulle den som slängde användbara saker ha betraktas som slösaktig. Agneta och Stefan Sandell slänger inget i onödan. –Det mesta kan komma till användning någon gång, resonerar de.

I ett grönt parhus i Norrköping bor familjen Sandell, som består av fem personer. De har två våningar samt vind och källare, sammanlagt 220 kvadratmeter varav 140 räknas som boyta.

Stefan och Agneta Sandell flyttade in 1986. De sparar på allt som kan vara bra att ha. På drygt 20 år har det blivit ganska mycket.

– Att flytta härifrån vore omöjligt. Vi kommer att bo här jämt, tror Stefan Sandell.

Annons
X

– Vi vill ha utrymme och rymd, men behöver inte modernt och tiptop, säger Agneta.

De har alltid i bakhuvudet att saker, som inte behövs just nu, kan komma till användning vid ett senare tillfälle. När förra ägaren sålde huset hade han svårt att köra bort sådant han tyckte var skräp. Stefan och Agneta erbjöd sig att stå för rensningen. De tog hand om ”bra att ha-sakerna” innan de åkte till soptippen.

Det ligger nära till hands att tro att människor som sparar mycket har det rörigt. Hos Sandells är det ordning och reda trots att nästan inget slängs.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vi vräker inte bara in grejer. Hyllsystem gör det smidigt att komma åt dem. Man ska inte behöva kliva över annat för att hitta det man söker, tycker Agneta.

    Både hon och Stefan är händiga. De har alltid gillat att ta vara på saker, måla om och fixa till.

    – Jag växte upp i en miljö där det var självklart att ta vara på allt, och blev kreativ därför att det fanns så mycket att skapa av. Fortfarande känner jag mig väldigt nöjd när jag lyckas åstadkomma något av gratismaterial, berättar Agneta.

    Stefan och hon har övertagit sina föräldrars förhållningssätt.

    – Våra föräldrar växte upp i kristider. Min mamma tycker att jag, i motsats till henne, är bra på att slänga, avslöjar Agneta.

    Mycket som sparats kommer till användning i kreativa aktiviteter. Alla i familjen sysslar på fritiden med teater i någon form. Agneta är keramiker utöver sitt jobb som arbetsterapeut.

    Uppe på vinden finns gamla hattar, kängor, pampuscher, mormors och morfars kläder, t-tröjor från gymnasietiden, studentklänningar och kostymer från förr. En byrå är full av teaterattiraljer.

    – Här får barn på besök botanisera. Grejer till teater, maskerader och barnkalas har alltid funnits hos oss, berättar Agneta.

    – Vi brukar skoja om att andra isolerar väggarna med Gullfiber. Vi tar gamla kläder.

    Ett litet lager med presenter för julklappsbyten, födelsedagar och andra tillfällen finns alltid hemma. Om inget annat passar, brukar Agnetas keramikmuggar fungera som gåva.

    I källaren ligger både hennes keramikverkstad och den så kallade Pettsonverkstaden. Sistnämnda anspelar på Sven Nordqvists barnböcker om katten Findus och gubben Pettson, som i sin kaotiska snickarbod har allt från rostiga skruvar och fågelholkar till metspön och hönsnät.

    I Pettsonverkstaden hos familjen Sandell är det ordning och reda. Här förvaras både praktiska saker och kuriosa. I gammaldags mjöl- och havregrynsbehållare ligger ”bra att ha-saker” som skruvar, muttrar och gamla nycklar. Verkstaden innehåller plåtbitar, gamla lås, köttkvarnar, våffeljärn och vackra slipade fönsterglas. Där finns reservdelar till huset såsom handtag, låsbrickor och lister. Trampsymaskinen, som slutat fungera, har tillhört Agnetas morfar.

    – Den har en historia, så den kan jag bara inte göra mig av med. Morfar sålde sin T-ford i utbyte mot den här symaskinen. Han fick lägga 25 kronor emellan.

    En gammal äppelskalare, modell extra large, användes på Falks konditori, som drevs av Agnetas pappa och farbror.

    I ett hörn står lådor med klinkers, inköpta för 20 år sedan. De ska snart användas till nytt källargolv.

    – Fast vad ska vi ha det här till? frågar sig Stefan och håller upp ett gammalt skafferifönster och en tom rödspritflaska från 1920-talet.

    I källaren finns en vattenho som Sandells fått av grannarna, som var på väg att kasta den. Dagen före denna intervju renoverade Stefan det läckande avloppet. Spaken till ventilen, som öppnar och stänger vattenhon, råkade då gå av. Som tur var fanns en överbliven bit gardinstång sparad. Stefan kunde laga den avbrutna spaken genom att trä över en bit gardinstång. Så nu fungerar allt igen.

    Kläder, som inte använts på länge, åker upp på vinden. Om de inte platsar i kofferten med utklädningsplagg, skänks de till Frälsningsarméns Myrorna.

    Även familjen Sandell gör sig av med saker. Det föregås av en tankeprocess, som Stefan för sin del beskriver så här:

    – Jag kommer fram till att en sak inte behövs just nu, men antagligen kan komma till nytta längre fram. Frågan till mig själv är om jag kommer att ha tid att använda eller fixa till saken ifråga. Om inte gör jag mig av med den.

    Det är betydligt lättare att göra sig av med något som blir till nytta för någon annan. Nästa tankeprocess ser ut så här: ”Vi har ingen användning för detta. Kan någon annan ha det?” Om svaret blir nej igen, skänks grejen till exempelvis Myrorna.

    – Jag har övertagit mammas och pappas sätt att tänka. Innan något slängs, tänker jag alltid efter om jag kan göra något annat med den saken, berättar Johan, 18.

    Det stör honom inte att mamma och pappa igår kom hem med en begagnad mikrovågsugn, som nu står på vinden i väntan på att något av barnen ska flytta hemifrån.

    – Jag är glad att slippa köpa själv. Jag bryr mig mer om funktionen än utseendet, säger Johan.

    Malin, 15, skulle däremot vilja köpa sina saker själv när hon skaffar egen bostad.

    Båda syskonen har sparat alla gamla födelsedagskort, julkort och vykort, däremot inte hälsningar via e-post.

    – Mejl känns inte alls likadant som riktig post, tycker Malin.

    Agneta har slängt vanliga julkort, men behållit de som är mer personliga, till exempel sådana med foton. Alla privata brev har hon kvar. Nyligen läste hon igenom de brev hon själv skickade till sin mamma från USA i 20-årsåldern. De förvaras nu i en låda på vinden.

    Stefan och Agneta spar inte kläder till eventuella barnbarn. De egna barnens kläder har delats upp i tre kartonger. När de flyttar får de med sig sin kartong och kan göra vad de vill med innehållet.

    Vissa barn- och babykläder finns sparade i en särskild nostalgilåda.

    Efter genomgång för några år sedan har alla tre barnen varsin låda med leksaker. Kartongerna kan innehålla både de käraste gosedjuren och gamla skolböcker.

    På vinden finns också varsin låda med pyssel och teckningar. Allt sparas inte, bara något från varje tidsperiod.

    En annan låda innehåller vackra tårtpapper från 1930-talet. Agnetas pappa använde sådana när han var konditor.

    Julpapper och presentpapper återanvänds. Kartonger sparas för framtida bruk.

    – Det skär i hjärtat på julafton när paket slits upp så att papperet förstörs, säger Agneta.

    – Det beror nog på dig att jag pillrar upp tejpen försiktigt så att inte papperet går sönder, misstänker Johan.

    Familjen Sandel l slänger ingen ätlig mat.

    – Vi äter upp maten. Men visst händer det att mat blir dålig, i synnerhet som vi har varsin matdag i veckan och inte alltid lyckas planera in resterna.

    Agneta visar en oöppnad kaffeburk från 1940-talet.

    – Den här fick mina föräldrar i present av släktingar som emigrerat till Amerika.

    Hon nyper i en krukväxt.

    – Jag slänger aldrig växter som lever, de är som mina vänner. Just den här är direktimporterad från Malaysia av en kompis – inte kan man slänga den!

    Om det blir för många växter efter omplanteringen på vårvintern, ger hon bort skott eller ordnar växtbytardagar på jobbet.

    Vardagsrummetsstora ekskåp har också sin historia. En dag mötte Agneta ett par sopgubbar, som bar ut ett vackert skåp från ett hus.

    – Ska ni kasta det? I så fall vill jag ha det, sa hon.

    Agneta hade ingen bil, utan bad dem lämna ekskåpet i en trädgård i närheten, där hon visste vem som bodde.

    I ett hörn av vardagsrummet står en skinnbag full med kläder och handdukar i behov av lagning. I byrån intill finns reparationskitet: tyg att lappa med, trådrullar ärvda från Stefans mamma, kardborreband, spetsar, brodyrgarn från loppis, små tygbitar till trasiga fickor…

    – Strumpor lagar vi inte. Jag brukar köpa flera par av samma sort. Om en strumpa går sönder kan man ändå spara den som är hel, säger Stefan.

    Lakan och kläder, som är för trasiga att laga, eldas upp i braskaminen eller blir trasor i verkstan.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X