Annons

De ser sig själva som det nya proletariatet

PREKÄRT LÄGE. Ilskan stiger hos unga som är trötta på tillfälliga jobb, tillfälligt boende och ständig oro. Journalisten Nathalie Andersson pluggar lite till för att få bo kvar i studentlägenheten. Nya boken ”Skitliv” skildrar hur vardagen präglas av osäkra anställningar. Karin Bähler Lavér och Cesar Tafoya i gruppen Prekariatet vill peka på att unga vuxna med ”flexibla” jobb är ett nytt slags proletariat.

Under strecket
Publicerad

”Vi vill se ett nytt välfärdssamhälle!”, säger Cesar Tafoya i gruppen Prekariatet, som fått nog av det de som upplever som generation Y:s hopplösa situation.

Foto: ANDREAS H. NILSSON Bild 1 av 3

Karina Bähler Lavér, som varit med och startat Prekariatet, kombinerar studier med arbete. Studielån törs hon inte ta, av rädsla för att aldrig kunna betala tillbaka dem.

Foto: ANDREAS H. NILSSON Bild 2 av 3

Victor Bernhardtz.

Foto: KALLE LARSSON Bild 3 av 3

”Hellre rock’n’roll än ett stadigt kneg”, sa skånske rockmusikern Kal P Dal på 1970-talet. Den radikale rockaren från arbetarförorten Arlöv skulle nog inte förkasta fasta jobb om han hade levt i dag. ”Stadigt kneg” är ingen självklarhet längre. För de 15–24-åringar som faktiskt har jobb är cirka 58 procent tillfälligt anställda, ungefär dubbelt så många som för 25 år sedan.

Timanställd. Projektjobb. Arbetslös. Bemanningsanställd. Vikarie. Så kan livet gå runt i många år för unga vuxna. Utan fast jobb, inget hyreskontrakt, inga lån för att köpa en bostad. Familjebildningen skjuts på framtiden. Allt fler lever i osäkerhet i många år trots att de jobbar mycket.

Annons
Annons
Annons