X
Annons
X

Winston Churchill: De nutida nöjena och folkkaraktären

undefined

Det är inte de välbärgades nöjen, jag tänker syssla med i denna artikel, utan de nöjen som påverka millioners och tiotals millioners liv. Vad beträffar de lyckligt lottade högst upp på samhällsstegen är det otvivelaktigt sant, att moderna uppfinningar haft ett ogynnsamt inflytande på deras värdighet och deras sätt att fördriva tiden. Rikemän, som frenetiskt susa omkring i sina bilar under fruktlösa försök att slippa få tråkigt, representera ingen förbättring jämfört med den gamla engelska aristokratien, som förde en stark men ortsbunden tillvaro, styrde sitt land och byggde upp dess frihet och dess världsvälde. Om vi blott såge på hur de välbärgade leva sitt liv, kunde det sägas att de nutida nöjenas inverkan varit skadlig.

Men det intressanta är att iakttaga verkningarna på massan. Hela det tjugonde århundradets strävan är att ge den stora massan en vidare, mer omväxlande tillvaro. Vetenskapens under ha möjliggjort stora framsteg härvidlag, och det finns knappt några gränser för vad som kan åstadkommas i framtiden – om fred och god vilja få råda ute och hemma. Naturligtvis har också en allmän förbättring ägt rum. Aldrig förr ha så många människor kommit i åtnjutande av livets färg och fullhet som i denna dag. Maskintekniken har givit människan tusen händer. Den har underlättat hennes möda samtidigt som den ökat mödans lön. Den har fyllt hennes fritid med intresse och omväxling. Otaliga anspråkslösa hem åtnjuta i dag bekvämligheter och förmåner, som voro okända i de rikes boningar för mindre än femtio år sedan. Det var inte så länge sedan ett badrum installerades i Downing Street 10. Nu är ingen kommunalbyggd arbetarbostad fullständig utan samma utrustning. Uppfinningar, mot vilka undren i "Tusen och en natt" förblekna, stå till förfogande för fabriksarbetaren och butiksbiträdet. Hela världen levererar en omväxlande matsedel åt den enklaste stuga. Genom att bara vrida på en knapp kan husmodern ställa berömda musiker och skämtare i sin tjänst. Alla de stora järnvägarnas resurser stå till fotbollsentusiastens förfogande, om han vill se en bortamatch. De vetenskapliga upptäckterna ha revolutionerat folkets vanor och vidgat tillvarons horisont enormt.

Kanske är det genom sina nöjen och tidsfördriv, genom det sätt varpå den utnyttjar fritiden, som en civilisation bäst låter sig bedömas i fråga om sin karaktär och utvecklingsnivå. Det är endast i stabila och välmående samhällsbildningar, som nöjena spela en framskjuten roll i människornas tillvaro. Bröd kommer före cirkusupptåg. Medan människan kämpar för att hålla sig uppe i en ännu obetvingad värld, har hon föga tid att roa sig. Medan det är svårt att vinna sitt uppehälle, skjuter kampen för tillvaron allt annat i bakgrunden. Men när knapphetens skugga drivit undan, förändras bilden. Ingen av oss kan äta mer än ett visst kvantum föda. När väl vårt dagliga bröd är säkrat – eller när vi tro det säkrat – blir det oviktigt. Vi rikta vår uppmärksamhet på annat. Och på det sättet har en enorm fond av mänsklig energi – som en gång gick åt i kampen för livsuppehället – blivit frigjord för en verksamhet av större räckvidd.

Annons
X

Främst bland de engelska folknöjena står sporten. Som nation tycka engelsmännen om spel och finna stort intresse och tillfredsställelse i tävlingar, som ställa styrka och skicklighet på prov. Sporten förser dem också med den stimulans och känsla av befrielse, som inte längre står att finna på arbetsplatsen, där arbetet för så många blivit ledsamt och rutinmässigt – en oändlig serie upprepningar av samma mekaniska rörelse. Den dominerande plats sporten intar i arbetarbefolkningens liv är inte, som många synas föreställa sig, något beklagligt. Den är ett tecken på vitalitet och en väg till utveckling. De moderna möjligheter, som drivit fram sporten till dess nuvarande ställning, ha kanske inte gjort sporten själv bättre eller skänkt den idrottande större tillfredsställelse. Men de ha satt tusenden i stånd att komma i åtnjutande av vad som förr låg inom räckhåll för en enda.

Fler människor än någonsin förr spela fotboll nu för tiden, och väldiga folkmassor samlas vid liga- och cupmatcher. Cricket har också sitt grepp om sinnena, och en landskamp kan alltjämt tränga undan den senaste diplomatiska krisen från de populära tidningarnas förstasidor. Kapplöpningsbanans drama, som en gång i världen utspelades inför en utvald publik av män och kvinnor ur högre kretsar, räknar nu anhängare i millioner. De stora loppen locka folk ur alla lager från när och fjärran, medan en oräknad massa i pressens spalter följer framgångarna för hästar och ryttare, som de aldrig sett. Ehuru publiken kring banorna begränsas av det förhållandet att de stora löpningarna äga rum på eftermiddagar mitt i veckan, kan detta förhållande icke minska massornas intresse för "konungars sport".

Men en annan sorts kapplöpningar ha börjat utanför arbetarbefolkningens husknutar – hundkapplöpningarna. Omkring tjugu millioner engelsmän se hundar springa ikapp under loppet av ett år. Medan endast en rik man har råd att köpa och träna en kapplöpningshäst, äro även folk med högst blygsamma resurser ägare av kapplöpningshundar, och en enda hund – Mick the Miller – har vunnit nära 14 000 pund i priser under sitt tävlingsliv. I denna dag finns det hundkapplöpningsbanor i alla Englands stora befolkningscentra, och massorna, som glida genom vändkorsen, och trafiken, som stockar sig utanför portarna de kvällar det tävlas, bära vältaligt vittne om deras popularitet.

Yrkesboxning är en evig attraktion. Antalet åskådare kring ringen må vara begränsat, men millioner höra radioreferatet av varje stormatch eller läsa i tidningarna om den.

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

Det utrymme tidningarna ägna åt dylika ämnen kan kritiseras. Men allmänheten betalar tidningarna för att få vad den vill ha att läsa, precis som den betalar järnvägarna för att få fara dit den vill. När järnvägarna ordna extratåg till fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang, och när pressen diskuterar och refererar dem, så tjänas ett allmänt intresse. Millioner sättas därmed i stånd att odla ett nytt intresse, som för dem representerar ett nödvändigt avbrott i vardagens enahanda.

– Men, invända kritiska röster, vad är det för värde med att titta på sport? Vore det inte bättre om den ofantliga fotbollspubliken försökte spela själv, i stället för att betala för att se yrkesmän sparka en boll?

Jag är trött på att höra sådana erinringar från överlägsna andar, som inte veta vad hårt kroppsarbete är. Om de hade arbetat hårt med sina händer i en vecka, skulle de vara ganska nöjda med att få stå eller sitta stilla någon timma som åskådare. Fotboll åtminstone är för övrigt ett spel för ungdom, och många av dem som titta på äro medelålders. Många av de unga spela också likaväl som de titta på. Andra skulle inte vilja något hellre än spela, om de bara kunde. Den stora svårigheten i våra städer är att få plats med alla de idrottsanläggningar ungdomen begär. Det är denna svårighet, som lett till bildandet av organisationen British National Playing Fields Movement. Genom dess ansträngningar kunna massor av ungdomar nu utveckla sin friska, överströmmande energi i härliga fysiska kraftmätningar. Men jag hoppas få se ständigt fler idrottsplatser för ständigt fler ungdomar. Även härvidlag hjälpa järnvägarna till. Medlemmar i idrottsföreningarna kunna resa till planer belägna i trevna lantliga omgivningar mot starkt nedsatt pris.

Ökningen av antalet människor, som själva idka idrott, är hälsosam inte bara i fysiskt avseende. Den höjer standarden bland åskådarna vid stora tävlingar i fråga om sportmanship. Den som själv spelat är inte så snar att okväda domaren eller försöka irritera motståndarna med hånande tillrop. Han ser inte genom fingrarna med regelbrott därför att den skyldige tillhör hemmalaget, och han tappar inte självbehärskningen om det är gästerna som vinna.

"Att vinna till varje pris" är en inställning som för närvarande är alltför förhärskande bland idrottspubliken. Det är en inställning som blott alltför lätt vidarebefordras till professionella spelare, vilkas inkomster – och kanske rent av anställning – påverkas av hur matchen går. Men trots att man får höra mycket om dålig sportmanship bland publik och spelare, vill jag gärna tro att detta är undantag, och att partiskheten kan och kommer att stävjas genom en vädjan till den engelska förkärleken för rent spel.

Medan utvecklingen går åt det hållet, behöva vi inte frukta vådorna av överdriven professionalism. Det är ingenting ont i att en man förtjänar på sin skicklighet i idrott, så länge han bedriver den regelrätt och renhårigt. Och varför skulle han inte göra det? Vi vänta oss inte av en affärsman, att han använder skumraskmetoder, bara därför att han förtjänar sitt bröd i konkurrens med andra. Vi vänta att han följer spelets regler. Så länge funktionärer och åskådare lägga samma tonvikt på den saken som på skickligheten, så länge kommer den professionelle idrottsmannen att "spela spelet" i ordets fulla bemärkelse. Det går mycket väl för sig att göra detta och samtidigt ge en stor publik den underhållning den med rätta begär. Ju bättre det står till med de agerandes sportmanship, dess bättre blir för resten med all sannolikhet underhållningen.

Nu finns det ju förstås ett spänningsmoment till utom själva skådespelets spänning – vadhållningen om utgången. Vaden skärpa sportens spänning. Det är vadhållningen som ger kvällstidningarna i England deras upplagor. Och det är vadhållningen, som föranleder så många präster och socialt intresserade att se med kritisk blick på folkets förlustelser.

Jag har ingen sympati för sådana försök att kommendera ett folk att bli "moraliskt", som representeras av det saligen avsomnade, dåraktiga lagförslaget mot vadhållning. Om en lag stämplar såsom olagligt ett beteende, som stora befolkningslager anse oförargligt, så bringas lagen i vanrykte. Lagstiftningen måste hålla takten med allmänna opinionen, men får inte springa förbi den. Vadhållningsinstinkten är alltför djupt rotad i människonaturen för att utan svårighet kunna rensas bort. Min egen olycksaliga vadhållningsskatt tog detta med i beräkningen, men sökte ta hand om en del av vadhållningspengarna för statens behov. Även denna måttliga och resonliga åtgärd visade sig impopulär och, vad värre var, den gav inga pengar. Dess öde har gjort mig mer övertygad än någonsin om att så länge vadhållningen hålles inom de gränser, som tillkomma ett tidsfördriv, och så länge bedrägliga metoder icke tillämpas mot en intet anande allmänhet, så länge måste också denna fråga förbli förbehållen den enskilda moralens och det enskilda omdömets domän.

Laddar…
Annons
Annons
X
Annons
X
Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X