Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Daniel Sandström: De nordiska bråken är en del av Europas kris

Det finns intetsägande nyheter som säger mer än vad man kan tro från början. Jag tänker på den lilla notis som var mest läst på SvD Kulturs hemsida i torsdags och fredags.

”Pernilla Wahlgren petas från Skavlan” var till innehållet en kort och saklig text från TT. Aftonbladets krönikör Ehsan Fadakar hade kallat Norge för ett själviskt land, vilket resulterat i norsk ilska och stora rubriker i grannlandet. Nu skulle ”Skavlan” reda ut varför relationen mellan folken var så ansträngd. Pernilla Wahlgren fick därmed utgå.

På många sätt var det en klassisk icke-nyhet. Lätt att klicka, lätt att glömma. Vilket kanske också förklarar varför den blev så läst. Men nyheten var ändå intressant på ett bakvänt sätt. Den säger att vi har kommit till en punkt där samhällsdiskussionen i SVT påfallande ofta förs i ”Skavlan”. Det är förstås vaket av redaktionen på ”Skavlan”, men det blir också problematiskt när aktuella toppolitiker som Erna Solberg och Jens Stoltenberg framträder som gäster i ett underhållningsprogram när de ska vara med i svensk tv. Frågorna och svaren blir därefter.

Annons
X

Bråken mellan de nordiska grannländerna är också något annat än ett underhållande kiv mellan grannar. Allt oftare uppstår nu mediala landskamper mellan länderna, där man tävlar i självberöm och indignation. I praktiken betyder det att man framhäver de egna förtjänsterna på bekostnad av ett grannland. Om Sverige är repressivt måste danskarna som påtalar detta vara det motsatta. Och så vidare.

Det är en form av bedräglig exorcism. Den andre blir en projektionsyta för allt det man inte vill vara själv, genom att peka på bristerna hos grannen hoppas man att själv bli renad. Det gäller oss svenskar med. Främlingsfientlighet är ju inte unikt för Norge, om vi ska vara ärliga.

I det avseendet är Ehsan Fadakars uppmärksammade krönika om Norge typisk. I maj kritiserade Karl Ove Knausgård den svenska mentaliteten när han försvarade den norska nationaldagen, och i september ägnade Danmarks TV2 en hel afton åt att reda ut varför Sverige är ett så konstigt land. Hela programmet var utformat som en landskamp. När det danska tv-teamet kom till Stockholm för att intervjua mig hade alla röd-vita fotbollströjor. Enligt redaktören blev programmet en stor succé.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är svårt att se alla dessa utfall som isolerade företeelser. Det nationella självhävdelsebehovet bör snarare ses som en del av en europeisk kris, som är djupare än vad den nordiska tuppfäktningen gör gällande. Över hela Europa rör sig nationalismens spöke och sprider en doft av unket 1800-tal.

    Mest stinker den koalition av främlingsfientliga nationalistpartier som nu gör gemensam sak i Europa, ironiskt nog på ett program som syftar till att underminera den europeiska unionen. En annan variant på samma trend är de språkpuristiska tendenser som man kan se i exempelvis Finland, där flerspråkighet plötsligt ses som en brist och inte en tillgång.

    Denna nationalism lever på oron som kommer med den långvariga lågkonjunkturen och med globaliseringen, den sprider skräckvisioner av en havererad välfärd. En av de bästa skildringar som jag har läst om denna globaliserade skräck finns i den danske författaren Kaspar Colling Nielsens färska roman ”Den danske borgerkrig 2018–2024”. I denna skruvade roman blir det inbördeskrig i Danmark 2018 sedan bostadsbubblan spruckit och bankerna konfiskerat merparten av fastigheterna. Folket gör uppror och blodet flyter på Rådhusplatsen. Då har Danmark redan blivit en förlorare i den globaliserade konkurrensen. Andra länder har arbetskraft som är billigare och bättre, och Danmark får till slut ta emot bistånd från Norge, Brasilien och Kina.

    Det är en roman som vore otänkbar i Sverige. Varför? För att svensk kulturdebatt oftast intresserar sig för andra saker än globalisering och europeisk recession. Vi föredrar livsstilsfrågor. En debatt om Lily Allens nya video är alltid hetare än ett samtal om globaliseringens följder.

    I det avseendet känns Sverige som ett land som lever utanför de stora frågorna, ett land där det ekonomiska välbefinnandet också skapar en distanserad attityd till Europas reella problem och kriser, både politiskt och kulturellt.

    Exceptionalism brukar man kalla en sådan hållning, denna känsla av utvaldhet och överlägsenhet som egentligen är en form av outtalad nationalism. I en artikel om Sverige, som fick heta ”Brev från Sverige”, påtalade Susan Sontag dessa drag. Svenskar, sade hon, förväntar sig trosvisst att världen ska följa efter Sverige, snarare än tvärtom.

    Hon skrev detta kritiska och insiktsfulla brev 1969. Till Sverige har det fortfarande inte anlänt.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X