Annons
X
Annons
X

Under IS i Mosul: ”Kvinnorna fungerade som bödlar”

Sheyma och Selim är bara 22 och 23 år gamla, men de har redan sett mer död än någon borde behöva under ett liv. Så var livet under IS ockupation av Mosul.

– Det var som att leva i en skräckfilm, säger Sheyma.

Kriget mot IS
En sjuårig pojke som separerats från sina föräldrar anländer gråtande till lägret.
En sjuårig pojke som separerats från sina föräldrar anländer gråtande till lägret. Foto: David Pratt

Flyktinglägret Hasansham ligger i utkanten av byn Khazir, i Nineveprovinsen, ett 20-tal kilometer öster om Mosul. Lägret byggdes i oktober förra året. Här bor för närvarande drygt 6 000 internflyktingar från Mosul.

Sheyma, 22 år, och hennes man Selim, 23, kom till lägret för cirka en månad sedan tillsammans med sin nu sju månader gamla son, Abdu Rahman. Längs väggarna i deras tält står deras få ägodelar uppradade, där ligger också filtar och madrasser.

Det väsande ljudet av fotogenkaminen som nödtorftigt värmer upp tältet blandas då och med ljudet av lekande barn utanför, Abdu Rahmans jollrande regnets smatter mot tältduken. Det kan framstå idylliskt, men Selim och Sheyma plågas fortfarande av minnen av att ha levt i Mosul under mer än två och ett halvt år då staden ockuperats av Islamiska staten, IS, eller Daesh som de benämner terrorgruppen.

Annons
X
Selim och sonen Abdu Rahman. Foto: David Pratt

Till att börja med fanns det vardagliga förtrycket att inte få gå klädd eller se ut som man själv ville. Selim pekar på sitt kortklippta skägg och sin mustasch och förklarar att Daesh förbjöd dem att klippa och raka sig. Hans byxben täcker vristerna, vilket var förbjudet och nåde den som ertappades med en cigarett.

– Allt det här var förbjudet. Om man bröt mot någon av deras lagar blev man straffad, förklarar han.

Sheyma tvingades att bära en burkaliknande klädnad, som täckte henne från huvud till tå. Men värre tyckte hon det var att hon inte fick vistas utomhus utan att åtföljas av sin make, bror, eller pappa.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Värst var dock den ständiga skräcken över att dödas av Daesh. Två av Sheymas kusiner avrättades för att de misstänktes för samarbete med fienden och hon Selim tvingades bevittna så många avrättningar att de tappade räkningen.

    – Det var som att leva i en skräckfilm, konstaterar Sheyma.

    Barn i Hassansham-lägret. Foto: David Pratt

    Det var som att leva i en skräckfilm

    Människor mördades för blotta misstanken att de samarbetat med irakiska eller kurdiska styrkor. Selim berättar om hur bödlarna knuffade en människa från en hög byggnad.

    – Jag ville rädda honom. Men det var inget jag kunde göra, berättar han och förklarar att han aldrig kommer glömma den synen.

    – En annan dag förde Daesh fram en man och band honom vid en stolpe. Så fort han bundits fast sköt man några skott i luften för att meddela människorna i området att de skulle samlas och titta på.

    Terroristerna i Daesh brukade alltid ha utländska kvinnor i släptåg, så kallade ”mujahareen” – migranter. Till slut var det en av dessa som avrättade mannen. Det var inte ovanligt att kvinnor fungerade som bödlar.

    Livet var svårt på många andra sätt också. Eftersom Selim vägrade gå med i Daesh nekades han arbete. För att klara sig lånade han pengar av familj och vänner. Mitt i detta mörker föddes en ljusglimt när lilla Abdu Rahman föddes i juli.

    – Jag var jättelycklig när Abdu Rahman föddes, berättar Sheyma, men samtidigt fick de ytterligare en mun att mätta och ta ansvar för.

    Eftersom Mosul vid den här tiden var omringat av irakiska och kurdiska soldater och dagligen utsatt för luftangrepp av den USA-ledda koalitionen gick priserna på mat och förnödenheter upp. Familjens situation blev allt svårare. En gång tidigare hade de försökt fly, men greps, misshandlades och pryglades. Det var inget de vågade försöka sig på igen med Abdu Rahman.

    En 90-årig kvinna bärs till bussen av sin son. Foto: David Pratt

    Men hoppet tändes när de under hösten hörde rapporter om att offensiven mot Mosul inletts. Trots att tv, paraboler, internet och mobiler förbjudits kunde man ändå höra nyheter via radioapparater, som av någon anledning inte förbjudits.

    Till slut kom dagen de väntat på. Den irakiska armén nådde deras område i östra Mosul och började anfalla Daesh. Gatan ekade av granatexplosioner och skottlossning medan familjen kurade i hemmet. När det lugnat ner sig, gick Sheyma och Salim ut på gatan med barnet och en vit flagga. Tillsammans med andra familjer omhändertogs de och fördes till lägret i Hasansham.

    Det var en månad sedan. Sheyma och Selim är fria men hemsöks fortfarande av mardrömmar. Till och med på dagen drabbas de ibland av flashbacks:

    – Vi kommer aldrig att återvända till Mosul. Vi har bara hemska minnen därifrån. Vi vill att Abdu Rahman ska få växa upp i trygghet och kanske får han ett syskon en dag, säger de leende.

    Utanför tältet leker några barn med sina drakar som flyger högt upp i luften i starka vindarna. Men det blåser andra orosvindar i området. Stridigheterna i den västra delen av Mosul har de senaste dagarna intensifierats. Det innebär att fler människor kommer att tvingas på flykt.

    Text: Urban Hamid
    Foto: David Pratt

    Annons
    Annons
    X

    En sjuårig pojke som separerats från sina föräldrar anländer gråtande till lägret.

    Foto: David Pratt Bild 1 av 4

    Selim och sonen Abdu Rahman.

    Foto: David Pratt Bild 2 av 4

    Barn i Hassansham-lägret.

    Foto: David Pratt Bild 3 av 4

    En 90-årig kvinna bärs till bussen av sin son.

    Foto: David Pratt Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X