Annons

Stina Oscarson:De apatiska barnen används för att driva en agenda

Foto: Malin Hoelstad

Gellert Tamas bok om de apatiska barnen hyllades på sin tid, då den passade perfekt in i rådande opinion. På samma sätt passar Ola Sandstigs bok i dag när vindarna vänt och blåser åt andra hållet. Stina Oscarson läser ”De apatiska barnen” och saknar föräldrarnas röster.

Under strecket
Publicerad

Ola Sandstig.

Foto: Sofia Sabel

Anslaget är direkt. Efter första kapitlet har Ola Sandstig fångat mitt intresse. Jag får den där behagliga känslan att någon tar mig i handen för att säga hur det egentligen var. Han har gjort jobbet och jag behöver bara åka med på resan där han förklarar hur det kunde bli så fel. Hur de som såg sig som goda blev de egentliga bovarna och de som försökte säga sanningen tystades eller inte vågade tala. Jag känner mig redo. Beredd att ompröva.

Och visst. Berättelserna om de barn som vittnar om hur de av sina föräldrar tvingats spela apatiska går rakt in. Och visst. Det är befriande att få en förklaring till den surrealistiska händelsen på Migrationsverket, där det såg ut som man firat en utvisning med tårta. Men när jag läst två tredjedelar av boken infinner sig ett tvivel. Gör inte Sandstig exakt samma sak som alla de han anklagar för blindhet har gjort under de dryga två decennier som debatten om de apatiska pågått? Fast från andra hållet?

Annons
Annons
Annons