Annons
Recension

Ingen tar skit i de lättkränktas landDavid Eberhard skjuter på allt som rör sig

Publicerad

Tur är det att
David Eberhard försäkrar att han – till skillnad från majoriteten av sina landsmän – för egen del inte är lättkränkt, för nu måste det sägas: att läsa hans
Ingen tar skit i de lättkränktas land är som att vara på party och bli inträngd i ett hörn av någon inte helt nykter person som utdraget, monologiskt och med otaliga upprepningar och omtagningar vill delge en alla sina åsikter på en gång.

Rätt ska vara rätt: bitvis är det faktiskt underhållande, men det är för mycket, på tok för mycket. På tok för mycket känner man dessutom igen från den stora succén ”I trygghetsnarkomanernas land” och huvudtemat – att svenskarna oupphörligen vill se sig själva som offer – är ju ingalunda nytt: det har redan utvecklats med betydligt större elegans och stringens av först Maciej Zaremba i en artikelserie i DN och sedan av Ann Heberlein. Dem citerar Eberhard visserligen men det är karakteristiskt för hans självrättfärdighet att han inte antyder någon som helst tacksamhetsskuld.

Annons
Annons
Annons
Annons