Annons
X
Annons
X

Datalagring behövs i kampen mot brott

Debatten om integritet och svenska lagstiftningen om datalagring måste nyanseras. Samhället har ett ansvar att bekämpa grov brottslighet, och i dag används nätet även i de sammanhangen, skriver Johan Dencker, analytiker vid Ekobrottsmyndigheten.

Tunga debattörer skriver om FRA:s signalspaning och till och med amerikanska NSA:s verksamhet i samma andetag som den svenska lagstiftningen, skriver Johan Dencker.
Tunga debattörer skriver om FRA:s signalspaning och till och med amerikanska NSA:s verksamhet i samma andetag som den svenska lagstiftningen, skriver Johan Dencker. Foto: PATRICK SEMANSKY/AP

BRÄNNPUNKT | DATALAGRINGSDIREKTIVET

Att rikta åtgärder endast mot personer som begår brott, är lika omöjligt som att endast göra nykterhetskontroller på dem som är rattfulla.
Johan Dencker

Sedan EU-domstolen för två veckor sedan ogiltigförklarade datalagringsdirektivet har röster från höger till vänster på den politiska skalan höjts för att riva upp den svenska lagstiftning som införts med anledning av direktivet. Den som följer debatten får intrycket att svenska brottsbekämpande myndigheter med automatik har tillgång till mycket integritetskänsliga uppgifter, utan att misstanke om brott föreligger. Tunga debattörer skriver om FRA:s signalspaning och till och med amerikanska NSA:s verksamhet i samma andetag som den svenska lagstiftningen om datalagring behandlas. Med tanke på det uppskruvade tonläget är det på sin plats med några klargöranden.

För det första kräver direktivet (och den svenska lagstiftningen) lagring av olika slags uppgifter som det är rimligt att skilja mellan. Teleoperatörer ska lagra trafikuppgifter, till exempel vem någon ringt och via vilken basstation detta skett. Internetleverantörer ska lagra uppgift om vem som tilldelats en viss IP-adress vid en viss tidpunkt. Den första sortens uppgift, som förstås är mycket känslig, får lämnas ut om det finns en skälig misstanke om ett brott för vilket fängelsestraff om minst sex månader är föreskrivet, och det är av stor vikt för utredningen. Tingsrätten fattar beslut om att uppgifterna ska lämnas ut. Teleoperatörer har redan tidigare, av faktureringsskäl, sparat sådana uppgifter och i många fall har de nya reglernas bortre gräns för lagring snarast skärpt operatörernas rutiner för förstöring av uppgifter.

Annons
X

Den största skillnaden efter direktivets införande i svensk rätt gäller den andra sortens uppgift: vem som haft en viss IP-adress. Den uppgiften är mindre känslig i meningen att den inte i sig innehåller någon information om vad någon gjort på internet utan endast kopplar ett IP-nummer (en siffersträng som används som identitet på internet) till ett internetabonnemang. Denna uppgift har tidigare sparats under mycket kort tid, och vissa internetleverantörer har som en del av sin affärsidé att förstöra uppgiften omedelbart. Detta innebär att kunderna är helt anonyma på internet och att det inte går att utreda vem som till exempel begått ett grovt brott.

För det andra är det viktigt att fastslå att alternativet till det som i debatten kallas massövervakning, det vill säga att spara uppgifter om alla, är att inte spara några uppgifter alls. Det kan tyckas självklart men flera debattörer framför att integritetsskadande åtgärder endast bör riktas mot personer som begår brott. Det är förstås, i det här fallet, lika omöjligt som att endast göra nykterhetskontroller på dem som är rattfulla.

**För det tredje **behövs inte de lagrade uppgifterna för att stävja någon speciell ”internetbrottslighet”. Vi använder i dag nätet till nästan allt, och möjligheten att utreda vem som till exempel genomfört en banktransaktion eller lagrat data i en molntjänst är nödvändig för att bekämpa grova bedrägerier, kommersiell sexuell exploatering av barn, ekonomisk brottslighet och många andra sorters brott. Uppgifterna kan också användas för att till exempel jaga fildelare, men att vara kritisk till det är inte med nödvändighet samma sak som att anse att samhället ska låta bli att skydda människor om en kränkning de utsatts för skett med hjälp av internet.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är glädjande att integritet och mänskliga rättigheter har en stark ställning i debatten om brott och brottsbekämpning. EU-domstolens dom pekar ut ett antal områden där det är motiverat att tänka om och tänka nytt. Men den som helt enkelt ropar ”riv upp” om lagstiftningen måste rimligen kunna argumentera kring alternativen. Om man anser att samhället ska frånsäga sig omsorgen om medborgarna när det gäller vissa brott så är det rimligt att man är noggrann på den punkten. Svepande hurrarop räcker inte.

    JOHAN DENCKER

    analytiker vid Ekobrottsmyndigheten.

    Fotnot: Texten representerar artikelförfattarens åsikt och inte myndighetens.

    Mer debatt om integritet:

    Läs även

    Annons
    Annons
    X

    Tunga debattörer skriver om FRA:s signalspaning och till och med amerikanska NSA:s verksamhet i samma andetag som den svenska lagstiftningen, skriver Johan Dencker.

    Foto: PATRICK SEMANSKY/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X