Annons

Därför vill vi att avtal ska vara sifferlösa

Debatten är intensiv om sifferlösa avtal. De påstås leda till för låga löneökningar alternativt hota industrins lönenormering genom för höga nivåer. Som arbetsgivarföreträdare för hela den offentliga sektorn vill vi klargöra att det i stället handlar om att kunna ha löneökningar som är verksamhetsanpassade hos den lokala arbetsgivaren, skriver Håkan Sörman och Ulf Bengtsson.

Publicerad

Både Sveriges Kommuner och Landsting och Arbetsgivarverket har erfarenhet av välfungerande sifferlösa avtal sedan början av 2000-talet. Debatten ter sig därför lite yrvaken för vår del men hänger naturligtvis ihop med att lokal lönebildning genom sifferlösa avtal har blivit allt vanligare på svensk arbetsmarknad. Enligt bedömningar från Medlingsinstitutet är det möjligt att de sifferlösa avtalen på arbetsmarknaden kan komma att omfatta närmare 800000 arbetstagare år 2015 jämfört med cirka 440000 i år.

Det är viktigt för debatten att se bortom begreppet sifferlösa avtal och i stället tydliggöra vad avtalen egentligen syftar till. Nämligen att lönebildningen i stället för att bestämmas vid ett förhandlingsbord i Stockholm generellt för hela sektorer, flyttas ut till de lokala arbetsgivarna och blir verksamhetsanpassad. Detta bygger på en löneprocess som utgår ifrån verksamhetens förutsättningar och medarbetarens skicklighet och resultat. För att utveckla de offentliga verksamheterna är vi övertygade om att det finns mycket att vinna på att i en ännu högre grad åstadkomma en lokal lönebildning. Centralt sifferlösa avtal är en viktig del i detta. Vi ser dessutom gärna en fortsatt utveckling i den lokala lönebildningen med att lönesättning sker genom samtal mellan chef och medarbetare – lönesättande samtal – för att lönen ska bli ett verkligt styrmedel som tydliggör kopplingen mellan lön och resultat.

Annons
Annons
Annons
Annons