Annons

Klas Åmark:Därför var Sverige inte stridsberett förrän 1942

Den 1 september 1939: tyska soldater vid gränsen till  Polen.
Den 1 september 1939: tyska soldater vid gränsen till Polen. Foto: TT

Vid inledningen av det andra världskriget var det många som väntade sig att det skulle komma att likna det första. För svensk del var inställningen därför redan från början att hålla sig utanför ”stormaktskriget” och klara eventuella kriser med förhandlingar och eftergifter. 

Publicerad

Under sommaren 1939 ökade spänningarna i Europa. Efter att i mars 1939 ha ockuperat Tjeckoslovakien krävde Adolf Hitler att Tyskland skulle få tillbaka de områden som landet enligt Versaillesfreden 1919 fått avstå till Polen. Hitlers paroll ”ett land, ett folk, en ledare”, som många konservativa i Sverige accepterat som mål för den tyska utrikespolitiken, gällde inte längre. Det fanns inte längre några tydliga gränser för Hitlers maktambitioner. 

Den 23 augusti 1939 chockerade Hitler världen med en nonaggressionspakt med Josef Stalin. Frågan var nu om freden skulle kunna räddas med nya, stora eftergifter eller om det inte trots allt var nödvändigt att Storbritannien och Frankrike mötte Tysklands krav med väpnad makt. De sista dagarna i augusti höll Europa andan i väntan på katastrofen. 

Militärövning i Herrljunga, mars 1940.

Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons