Annons
X
Annons
X

Därför ratas Alliansen av de unga

Om en dryg vecka vet vi hur EU-valet har gått och om Europaparlamentet blir blåare eller rödare. Men vi har fått reda på mer än så. Vi vet om Moderaterna för första gången har blivit större än Socialdemokraterna i ett nationellt val.

Foto: SCANPIX

KRÖNIKA | I DYGD OCH LUST

Vi vet om väljarna har rättat sig efter partietablissemangens listor eller om de har kryssat in sina egna favoritkandidater. Och genom undersökningar och valresultat har vi fått en bild av hur de unga väljarna röstat: Har de gjort verklighet av all den misstänksamhet mot Alliansen som de numera visar i opinionsmätningarna?

Alliansen har åkt bergochdalbana i opinionen. Efter valet gick det brant utför. Sedan i höstas har stödet gått upp. Nu är det praktiskt taget jämnt mellan blocken.

Fast det gäller inte bland de unga, där fortsätter klyftan att öka. I valet 2006 hade vänstern en liten fördel bland väljarna under 30 år, enligt SOM-institutet. I årets majbarometer från Sifo, däremot, får de rödgröna 67 procent mot de borgerligas 25. Man ska inte dra för stora växlar på en enstaka månadsmätning, eftersom urvalet är så litet. Men trenden pekar i samma riktning, och i Sifos senaste stora kvartalsrapport är glappet bortåt 30 procentenheter. Bland de allra yngsta väljarna är Miljöpartiet numera nästan lika stort som Moderaterna; i valet 2006 var Moderaterna mer än tre gånger större än MP.

Annons
X

Det går lika trögt i Europaopinionen. I två av Sifos tre senaste veckomätningar inför EU-valet har Piratpartiet varit större än Moderaterna bland väljarna under 30. Summerar man resultaten från de senaste fem veckorna, så att basen blir större och pålitligare, är vänsterblocket nästan dubbelt så stort som Alliansen och Piratpartiet flåsar Moderaterna i nacken.

Hur det går i EU-valet står skrivet i stjärnorna. Men det finns helt klart en stark skepsis mot de borgerliga bland unga väljare, och Alliansen har inte råd att nonchalera den. Dels kan så här stora skillnader bland de yngre avgöra hela valet 2010, dels är det en investering i framtiden att få unga väljare att rösta borgerligt redan från början. Det är ingen slump att många konsumentvaruföretag lägger en stor del av sina marknadsföringsbudgetar på en ung målgrupp; man vill skapa vanor för livet.

Varför denna skepsis? Uppsvinget för Piratpartiet pekar mot integriteten och internet, och jag är övertygad om att de etablerade partierna har underskattat nätpolitikens betydelse. Man har inte insett hur stor del av livet som många numera lever via nätet och i vilken grad den nya övervakningen och kontrollen upplevs som en kränkning av privatsfären. I fildelningsfrågan må det ha varit oundvikligt med någon sorts kollision, men man kunde åtminstone ha visat upp en annan attityd från regeringens sida – och när det gäller FRA blev det helfel från början. I fråga om teledatalagringen kan regeringen fortfarande säga nej och låta sig dras inför EU-domstolen; den möjligheten bör man ta.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men nätfrågorna räcker inte som förklaring. Som Toivo Sjörén vid Sifo påpekar hade stödet för Alliansen blivit svagt bland de unga redan innan FRA-frågan blev het på våren 2008.

    Ungdomsarbetslösheten? Ja, den är hög och växer. Å andra sidan sjönk den under de borgerligas första år vid makten, utan att de fick något tack för det.

    Jag tror inte att svaret finns i sakfrågor. Jag tror inte heller att de unga aktivt omfamnar de rödgröna, även om de i Maria Wetterstrand har en ledartyp som Alliansen saknar. Jag tror att det handlar om frånvaron av bilder av vad regeringspolitiken går ut på. ”Det finns de som är rädda för att tala om det vi gör i termer av frihet och att man ska få bestämma själv”, som Maud Olofsson säger i nya
    Neo (3/2009). Arbetslinje och budgetbalans är budskap med mycket som talar för sig, men de handlar om politiken istället för enskilda människor. De kittlar inte fantasin. Där Carl Bildt hade Sveriges kliv ut i ett nytt och myllrande Europa att erbjuda, frestar Fredrik Reinfeldt med fler arbetade timmar. Den arbetslinjen (M) är som populärast i den väljargrupp där de flesta har slutat arbeta: pensionärerna.

    Alliansen ska naturligtvis inte överge dygderna arbete, ansvar och allvar. Men man får inte glömma bort deras syfte. Poängen med att arbeta fler timmar kan inte gärna vara att maximera de arbetade timmarnas antal utan att det skapar välstånd som låter oss lära och läka och leka – som låter oss leva väl. För en frihetlig borgerlighet är dygd och lust två sidor av samma mynt. Det behöver man inte vara under 30 för att uppskatta, men man måste nog vara över 30 för att ha fått höra det.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X