X
Annons
X
Analys

Peter Malmqvist: Därför misslyckas Riksbanken

Det sista vi behöver just nu är en räntehöjning. Problemet är att i den fyrkantiga värld som kallas Riksbankspolitik, kommer vår centralbank inte ha något val. När 2 procent är nått skall räntan upp. Det är skrämmande.

Läs mer om Marknadsveckan
undefined
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN

Peter Malmqvist är fristående analytiker och skriver krönikor för SvD Marknadsveckan.

Den genomsnittliga inflationen i Sverige de senaste 20 åren har varit 1,1 procent. Det är en fantastisk framgång och glädjande för alla hårt arbetande svenskar. Löneökningarna har nämligen varit klart högre, på 2,8 procent per år. Vår löneökning efter avdrag för inflation, den reala ökningen, har alltså varit 1,7 procent per år. Det är klart bättre än när inflationen var hög. Under 80-talet låg löneökningarna på 7,8 procent per år, men
då fick vi ingenting över när inflationen tagit sitt. Den reala ökningen var noll. Därför har de senaste 20 åren varit fantastiska för svenska löntagare. Däremot inte för Riksbanken.

Vår centralbank har nämligen en självpåtagen ribba, att hålla inflationen kring 2 procent. Under bara en fjärdedel av månaderna de senaste 20 åren har det lyckats. Trots
att vi idag har världens näst lägsta styrränta (efter Schweiz) och världens fjärde lägsta obligationsränta (efter Schweiz, Tyskland och Japan) vägrar Sveriges konsumentprisindex att lyda Riksbanken. Inflationen ligger ständigt under två procent.
Varför?

Annons
X

Riksbanken kämpar en omöjlig kamp. Vår ekonomi är en av världens mest öppna, med globala toppnoteringar för uppnådd import- och exportandel. Vi reser och bor utomlands och vi har ett ständigt inflöde av gästarbetare från andra EU-länder. Vi har
svängdörrar mot utlandet och kan helt enkelt inte avvika någon längre tid från den internationella inflationstrenden. De senaste 20 åren har även den legat klart under 2 procent, mätt för världens tio rikaste industrinationer. Genomsnittet är 1,4 procent.

Det är visserligen något över den svenska nivån, men skillnaden försvinner om vi justerar för det extrema räntefall Sverige gynnats av. Då blir även vårt genomsnitt 1,4 procent. Dessutom har även den internationella inflationen haft lika svårt som den
svenska, att nå över 2 procent. De senaste 20 åren har det bara lyckats under en femtedel av månaderna. Om Riksbanken istället hade definierat sitt mål i förhållande den globala trenden, hade banken varit en vinnare.

Vad styr den internationella inflationen? Granskar vi utvecklingen de senaste 20 åren blir svaret – oljepriset. Följsamheten är mycket tydlig. När oljan exempelvis mer än
halverades under 2014, gick den globala inflationstakten ner från 1,4 till 0,2 procent. När sedan oljepriset har trefaldigats de senaste två åren, har även inflationstakten stigit markant. På drygt två år har den gått upp från 0,2 till 1,7 procent. Eftersom oljan nu verkar fortsätta upp i god fart, blir därför prognosen att det även gäller inflationen.

Sverige följer samma mönster. När den globala inflationen 2014 gick ner följde vi med. Vi var till och med snabbare ner än det internationella snittet, eftersom vår kraftigt fallande ränta, liksom fallande elpriser gjorde att vi fick nollinflation redan ett år innan motsvarande inträffade internationellt. När nu inflationen globalt stiger, följer Sverige med. Vår uppgång är till och med något kraftigare.

Här är vi nu, med en inflation något under tvåprocentsgränsen och ett stigande oljepris, som med största sannolikhet kommer att hjälpa Riksbanken nå sitt mål. Då skall räntorna upp. Det är obehagligt, för byggmarknaden har det senaste halvåret råkat ut för en av de kraftigaste omsvängningar jag skådat. Efterfrågan på nybyggda bostadsrätter har kollapsat. De börsnoterade bostadsutvecklarna visar fall i efterfrågan på mellan 40 och 90 procent och Stockholm är värst.

Eftersom bostadsrätter svarar för drygt 70 procent av nybyggnationen och Stockholm för ungefär 40 procent, innebär ett tvärstopp för denna byggnadsform en kraftig broms på den svenska ekonomin. Det sista vi behöver just nu är därför en räntehöjning. Problemet är att i den fyrkantiga värld som kallas Riksbankspolitik, kommer vår centralbank inte ha något val. När två procent är nått skall räntan upp. Det är skrämmande.

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X