Annons

Därför låter Proust en middag pågå i 200 sidor

Marcel Proust, fotograferad år 1900, nästan 30 år gammal.
Marcel Proust, fotograferad år 1900, nästan 30 år gammal. Foto: TT

Middagsätandet tycks aldrig ta slut i den tredje delen av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. Men för den läsare som tar sig igenom den 200 sidor långa måltiden väntar en belöning.

Under strecket
Publicerad

På sistone har jag hört flera läsare av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” vittna om hur de fastnat i ”Kring Guermantes”, tredje delen av romansviten, och inte kommit vidare. Jag kan förstå det, för här kan man sakna magin och sensualismen, blottläggandet av förälskelsens väsen, liksom de djuplodande betraktelserna över musik och måleri i de tidigare delarna ”Swanns värld” och ”I skuggan av unga flickor i blom”.

Vad får vi då i ”Kring Guermantes”? Ja, lite förenklat, två societetsbjudningar: en tebjudning hos markisinnan de Villeparisis på 120 sidor, och en middag hos hertigparet de Guermantes på hela 200 sidor. Den till synes ändlösa middagen avslutar denna den tjockaste av ”På spanings” sju delar. Proust verkar berätta i realtid – eller så tänjer han ut tiden; få är snabba nog att läsa om tebjudningen på de två timmar den verkar pågå, eller om middagen på dess tre.

Annons
Annons
Annons