Perfect Guide

Därför har rika människor sämre empati

”Rika människor är annorlunda”, konstaterade F. Scott Fitzgerald.

”Ja, de har mer pengar”, kontrade Ernest Hemingway, och retade samtidigt gallfeber på sin författarkompis, eftersom Fitzgeralds resonemang handlade om att de riktigt förmögna var en egen människoart. ”Rika anser sig, i djupet av sina hjärtan, vara bättre än andra”, skrev han.

Härom veckan presenterades nya studier på empati, och resultaten hade varit utmärkt polemikbränsle för Fitzgerald. Det är nämligen ingen rolig läsning för välbärgade. När folk från högre socioekonomiska grupper rankar sin egen medkänsla, lägger de sig en bra bit över genomsnittet. Problemet är att samtliga testutslag pekar på att verkligheten är den exakt motsatta.

Rika – och framgångsrika – har generellt sett mindre förståelse för andras bekymmer. Därtill tycks det som förmågan att ge andra människor uppmärksamhet försämras i takt med att man klättrar på den socioekonomiska stegen.

För några år sedan gjordes studier på bilisters beteende i trafiken. Det visade sig att förare till lyxbilar var betydligt mer hänsynslösa vid filbyten än de som satt bakom ratten på en Dacia. Föga förvånande var stekarbilägarna även mindre benägna att stanna vid övergångsställen för att släppa fram fotgängare.

Förare till lyxbilar var betydligt mer hänsynslösa vid filbyten än de som satt bakom ratten på en Dacia.

Vad beror det då på? Psykologer menar att mindre ekonomiskt bemedlade i betydligt högre utsträckning tvingas förlita sig på andra människor. Dessutom växer de upp i farligare områden, vilket gör att de – av ren överlevnadsinstinkt – utvecklar förmågan att pejla av sin omgivning. Rika har råd att strunta i andra, eftersom ”de andra” sannolikt inte kommer att påverka deras liv.

Frågan är vad som är hönan och ägget? Är det den självcentrerade ådran som skapar rikedomen eller rikedomen som skapar egoismen?

Det är lite oklart.

Däremot är det glasklart varför jag skriver denna text just i dag. Igår damp nämligen det stora orangea kuvertet ner på hallmattan och precis som vanligt var det smärtsamt tydligt att jag inte kommer kunna dra mig tillbaka på väldigt många år.

I såna stunder kan det vara skönt med en liten, liten tröst.

Till Toppen