Annons

Ulrika Knutson:Därför hade Wägner knappast jublat över de första 100 åren

Även bland kvinnosaksaktivisterna rådde delade meningar om rösträttens betydelse för verklig jämställdhet. Debatten om det lämpligaste sättet för kvinnor att agera i samhället kan följas i SvD:s arkiv, inte minst i understreckarna, en institution som är jämngammal med den svenska demokratin.

Under strecket
Publicerad

Elin Wägner med de 30 banden med 350 000 underskrifter som samlades in 1913–14 till stöd för kvinnlig rösträtt. Till höger: Ellen Key håller tal i samband med att kvinnorna i Sverige för allra första gången skulle få gå till valurnorna 1921.

Foto: TT Bild 1 av 1

Elin Wägner med de 30 banden med 350 000 underskrifter som samlades in 1913–14 till stöd för kvinnlig rösträtt. Till höger: Ellen Key håller tal i samband med att kvinnorna i Sverige för allra första gången skulle få gå till valurnorna 1921.

Foto: TT Bild 1 av 1
Elin Wägner med de 30 banden med 350 000 underskrifter som samlades in 1913–14 till stöd för kvinnlig rösträtt.  Till höger: Ellen Key håller tal i samband med att kvinnorna i Sverige för allra första gången skulle få gå till valurnorna 1921.
Elin Wägner med de 30 banden med 350 000 underskrifter som samlades in 1913–14 till stöd för kvinnlig rösträtt. Till höger: Ellen Key håller tal i samband med att kvinnorna i Sverige för allra första gången skulle få gå till valurnorna 1921. Foto: TT

Så här inför allmänna rösträttens födelsedag är det märkligt att tänka sig att Elin Wägner som ung journalist var motståndare till kvinnlig rösträtt. Särskilt med tanke på hur starkt ­hennes namn är förknippat med kampen. Det var ju hon som skrev rörelsens viktigaste skönlitterära uttryck, romanen ”Pennskaftet” (1910). 

Annons
Annons
Annons