Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Andreas Cervenka: Därför går världens största bankrånare fria

HQ-härvan

Åtalet mot HQ-topparna aktualiserar debatten om finanselitens ansvar. Faktum är att jordens minst befolkade yta kan vara den fängelsecell som huserar alla bankchefer som dömts för århundradets största brottsvåg.

Så rånar du en bank. När amerikanen William Black åker runt och föreläser är rubriken föredömligt pedagogisk. Men den som hoppas på det senaste inom fotanglar, värdeväskor och lämpliga flyktbilsmodeller blir besviken.

Bara en hopplös förlorare i damstrumpa skulle komma på tanken att råna en bank utifrån.

Ett proffs bär designerkostym och titeln bank-vd på sitt visitkort.

Annons
X

Att de största kupperna sker inifrån bankkontoren vet William Black av egen erfarenhet, eftersom han utredde en av de största finansskandalerna i USA:s historia då hundratals sparbanker gick omkull på 1980- och 90-talen. Den gången hann rättvisan ikapp.

Totalt lämnade myndigheterna över 30 000 fall av misstänkt brottslighet till rättsväsendet som lyckades få över 1 000 fällande domar, varav många mot höga chefer.

Jämfört med dagens finansförbrytare framstår dessa fängelsekunder som lika samhällsfarliga som en klottrande åttaåring. Den finanskris som inleddes 2007 är 70 gånger (!) större än 90-talets krasch. Och den brottslighet som har uppdagats de senaste åren är så omfattande att det är svårt att riktigt ta in.

Det handlar om manipulation av styrräntan Libor som påverkar prissättningen av kontrakt värda 350 000 miljarder dollar. Systematisk riggning av den globala valutamarknaden. Manipulation av marknaderna för olja, guld, elektricitet och andra råvaror. Bolånebedrägerier, penningtvätt, skatteflykt, brott mot FN-sanktioner.

Hur mycket tid har ni?

Det är nästan lättare att räkna upp de delar av finansmarknaden som inte varit utsatta för bluffmakeri, ungefär som små vita jungfruliga fläckar på en mörk karta.

Antal åtal mot bankchefer för dessa brott: noll.

Antal fällande domar: noll.

Myndigheterna i USA valde, till skillnad från på 90-talet, nämligen en lite udda strategi – att gå på bolånekrisens hundratusentals offer. Dessa ultrasofistikerade och kallt beräknande hårfrisörskor lyckades uppenbarligen med konststycket att lura alla stackars primitiva bankdirektörer med examen från Harvard och Yale, konstaterar William Black syrligt.

I stället för brottsprocesser har myndigheter i USA och andra länder valt att låta bankerna betala sig fria. En sammanställning som den brittiska tidningen The Guardian gjorde senhösten 2014 visade att världens största banker mellan 2009 och 2013 hostat upp motsvarande nästan 2 000 miljarder kronor i böter, uppgörelser och advokatkostnader. Förvisso inga växelpengar. Men det drabbar å andra sidan ingen fattig. Ingen alls om man ska vara noga, i alla fall inga ansvariga, eftersom det är bankernas ägare och kunder som betalar.

Wall Street-jätten JP Morgan ingick 2013 den enskilt största uppgörelsen någonsin mellan ett privat företag och den amerikanska staten när banken betalade 13 miljarder dollar för att ha blåst sina kunder i samband med bolånekrisen. Bankens chef, Jamie Dimon, belönades under året med ett 74-procentigt lönelyft till 150 miljoner kronor.

JP Morgan erkände i samband med detta att de gjort vissa fel. Vilket är sensationellt klädsamt. I många andra uppgörelser har bankerna nämligen använt den tragikomiska standardformuleringen att de ”varken medger eller nekar till” att några övertramp begåtts. Alltså: ”Vi är lika oskyldiga som korgossar, men visst kan vi betala några miljarder om det får er att må bättre.”

Dessutom har det visat sig att Wall Street-bankerna får dra av böterna på skatten. Ju större förbrytare desto lägre skatt. Så självklart!

Hur gick det så här? Det går att ställa sig frågan om det är något särskilt med bankfolk som gör att de gärna stoppar fickorna fulla med andras pengar. Svaret är faktiskt ja, om man ska tro en stor studie som presenterades i den ansedda tidskriften Nature. Den visade att bankanställda har en tendens att fuska oftare än människor i andra branscher. Men kanske har det inte bara med moral att göra utan en annan omständighet – risken att åka fast är så låg.

William Black påpekar att rättsväsendet är sällsynt illa utrustat för att bekämpa kriminalitet inom finansvärlden. Av de en miljon människor som jobbar med brottsbekämpning i USA sysslar bara 2 300 med att utreda ekobrott. Dessa ska täcka över 1 300 olika branscher. Ungefär som att ha en ensam patrullerande konstapel i en mångmiljonstad styrd av maffian.

Liknelsen är inte helt missvisande eftersom just finansindustrin visat sig ha beskydd från högsta ort. Efter krisen var det många som spådde att bankernas sargade anseende skulle försvaga deras politiska inflytande.

Det blev tvärtom. De största bankerna har bara blivit större och mäktigare. I USA har de lyckats få politikerna att skjuta upp ny och tuffare lagstiftning. Och bonusarna på Wall Street är tillbaka på rekordnivåer.

Allt det här skickar en ganska tydlig signal till världens bankchefer. Om ni blir rika på att begå brott kommer vi inte bara att rädda er med skattebetalarnas pengar, vi ser till att ingen hamnar i fängelse och att ni alla får mer betalt. Frågor?

Antalet medborgare som är nöjda med detta är sannolikt lika många som antalet bankchefer i fängelseoverall.

Som den demokratiska senatorn Elisabeth Warren har uttryckt saken: ”Vanliga människor upplever att systemet är riggat. Den smärtsamma nyheten är att de ha rätt.”

Hon är en av de politiker som förklarat krig mot Wall Street. Kanske är det ingen slump att hon nämns som en seriös kandidat inför presidentvalet 2016. Skulle hon vinna blir hon en president med många mäktiga fiender.

Diskutera den här artikeln på SvD Börsforum

Klicka här för att gå till debatten

Här kan du diskutera allt som rör sig inom aktier, företag eller ekonomi i stort.  Om du inte redan har en SvD-prenumeration kan du skapa ett konto utan kostnad här.

Annons
Annons
X
Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X