Annons

Mats Björkin:Därför får vi aldrig låta data tala för sig själva

Data kan både hjälpa och stjälpa när det gäller att tolka, analysera och förstå vår omvärld.
Data kan både hjälpa och stjälpa när det gäller att tolka, analysera och förstå vår omvärld. Foto: Alamy

Digitalt insamlade data uppfattas ofta som neutrala, trots att informationen alltid tagits fram för specifika syften. Vår övertro på objektiviteten i ”big data” och algoritmer gör oss allvarligt sårbara för manipulation.

Publicerad

Data är ingen enkel sak. Det är inte ens en sak. Inte ens på det språkliga planet är data problemfritt, där ordet strängt taget enbart förekommer i en oböjlig pluralform. Data kan dessutom vara stora och små. Big data är på allas läppar, men hur stora ska de vara för att få räknas som ”big”? Eftersom storlek är en relationell term kommer rimligen gränserna att förskjutas. Än så länge – och kanske under lång tid framöver – räcker dataforskaren Kate Crawfords beskrivning långt: big data är data i ångestframkallande format. Om dataångestnivån kommer att öka eller minska över tid får vi väl se.

Begreppet data härleds bland annat från latinets dare, att ge. Data är därmed något givet och det är väl så vi använder begreppet idag. Data är det givna, det sanna, det som vi sedan kan bygga förklaringar, tolkningar och gestaltningar utifrån. Det förutsätter dock att data som ­sådant är mer eller mindre naturgivet, att det inte är skapat genom mänskliga urval. Men är det verkligen så? Joanna Drucker, forskare inom digital humaniora, har föreslagit att man bör ersätta begreppet data med capta, från latinets captare, att fånga, eller ta. För det är ju vad data för det mesta är, taget någonstans ifrån.

Annons
Annons
Annons