Därför dominerar naiva bondestilen i våra kyrkor

”När man går in i äldre svenska kyrkor ser man oftast interiörer från 1600- och 1700-talen, till exempel barockskulpturer och naiva målningar i något som kallas bondbarock. Varför? Hur kommer det sig att just denna period har kommit att sätta så stark prägel på vårt kyrkliga kulturarv?”

Under strecket
Publicerad
Bondbarock i form av altaret i Gräsmarks kyrka.

Bondbarock i form av altaret i Gräsmarks kyrka.

Foto: Jan Schützer/IBL
Annons

Ytterst handlade det om ekonomi: kyrkorna tvingades anpassa sig efter de ekonomiska realiteterna och renovera, måla om, med mera, när man hade pengar till det. Det hade man under senmedeltiden, varför vi har gott om kyrkomålningar från 1400-talet (och vi hade haft ännu fler om man inte av estetiska skäl kalkat över många på 1700-talet). Däremot hade kyrkorna inte gott om pengar efter reformationen, då Gustav Vasa konfiskerat mark, klockor och kyrksilver. I slutet av 1500-talet var många svenska sockenkyrkor förfallna.

Detta ledde till krafttag från och med mitten av 1600-talet, sedan sockenstämmorna fått lov att själva avgöra frågor om restaurering, eventuell nybyggnation och förändringar av inredningen, allt med hjälp av de kyrkliga skatter som allmogen betalade. I praktiken innebar detta att socknarna började spara ihop medel i fonder, vilka successivt togs i bruk för att avhjälpa förfallet. I regel började sockenborna med reparation eller ombyggnad av kyrkan, för att i nästa skede satsa pengar på predikstolar, altaren och övriga fasta inventarier. Slutligen, när allt det andra var färdigt, sköt man till medel för att måla väggarna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons