Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: Därför är ryktet om eurokrisens död överdrivet

Det har nu gått ett år sedan ECB-chefen Mario Draghi uttalade att ECB kommer att göra vad som krävs för att hindra att eurozonen faller samman. Det positiva utfallet av detta tillsammans med de senaste veckornas positiva ekonomiska indikationer i flera euroländer har fått många att prata om att den värsta eurokrisen nu är över. Detta är rent önsketänkande.

De senaste veckorna har det publicerats
flera indikationer på att eurozonen är på väg ur sin recession. Många marknadskommentatorer och investmentbanker har också varit snabba på att poängtera att den framåtblickande aktiemarknaden redan har sett denna vändning och att dessa gröna skott visar att aktiemarknaden har haft rätt.

De goda tecknen handlar om att tysk industriproduktion visade tillväxt i juli, att den för Frankrikes del inte har försämrats och att det även finns tecken på att ekonomierna i Italien och Spanien håller på att bottna. Gemensam statistik över tillväxten för hela eurozonen presenteras denna vecka och den förväntas hamna på plus!

Några har även tolkat denna vändning i kombination med ECB:s chef Mario Draghis uttalande om att göra vad som krävs för att hindra att eurozonen faller samman, vilket i dagarna firade sitt ettårsjubileum, och som pressat ner räntorna på krisländernas statsobligationer, som att krisen för eurozonen håller på att lösas.

Annons
X

För dessa kan man rekommendera att lyssna på den brittiska gruppen Imaginations 80-talshit ”Just an illusion”. För även om eurozonen har kravlat sig upp ur diket och visar på en tillväxt på någon tiondels procent så är utmaningarna för eurozonen enorma och de underliggande strukturella problemen har inte förbättrats, snarare tvärtom.

Flera tunga ekonomiska makroekonomer har i rapporter och artiklar under den senaste veckan pekat på just detta. Längst har Financial Times kolumnist Samuel Brittan gått med sin analys ”Varför eurozonen kommer att spricka”. Brittan skulle möjligen kunna avfärdas som en traditionellt euroskeptisk brittisk konservativ, men han har även sällskap i sin analys av den mer europositive franske nationalekonomen Carles Wyplosz, som tillsammans med Pierre Pâris, som i förra veckan i en analys på voxeu.org med titeln
”För att få slut på eurokrisen, begrav skulderna för evigt”. De konstaterar att skuldkrisen har blivit värre, trots ”sken av motsatsen”.

Även de anser att alternativet att eurozonen kommer att spricka är ett av de mer sannolika utfallen, såvida inte euroländerna kan komma överens om mycket drastiska åtgärder. De anser att en direkt monetarisering av krisländernas skulder, det vill säga att ECB köper upp obligationerna och ”trycker upp” nya pengar för att betala dem är det minst skadliga alternativet. Även om de argumenterar väl för detta är det svårt att se att inflationsöverkänsliga Bundesbank och tyska politiker kan svälja en sådan karamell.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den kanske tyngsta rapporten är författad av irländaren och oxfordprofessorn Kevin H. O´Rourke och hans amerikanska kollega Alan M Taylor vid University of California. De publicerar i det senaste numret av Journal of Economic Perspectives en lång analys, ”Cross Euros”, av både orsakerna till eurokrisen och det prekära tillstånd som euroländerna befinner sig i. De konstaterar att euron har drabbats av alla de problem som euroskeptikerna varnade för, såsom att vara långt ifrån ett optimalt valutaområde, avsaknaden av fiskal utjämning om något land drabbas av en ekonomisk chock med mera, samt, som Nobelpristagaren Paul Krugman konstaterar, avsaknaden av en bankunion.

    För en av de största utmaningarna som eurozonen står inför är att hantera sitt mycket skakiga banksystem. Detta lider av ett stort underskott av riskbärande kapital, dels därför att där högst sannolikt finns stora latenta kreditförluster och att det samtidigt behöver öka det egna kapitalet för att möta de nya kapitaltäckningsreglerna, Basel III.

    Det är svårt att beräkna hur stora de latenta förlusterna är, men man kan med fog utgå ifrån att de ”stresstester” som genomförts har gravt underskattat problemen. Financial Times tyske kolumnist Wolfgang Münchau konstaterar att det med tanke på alla de krishärdar som blossat upp inom eurozonen och dess utdragna förlopp så finns det stora latenta förluster kvar hos de nominellt friskförklarade bankerna. Münchaus egen snabbkalkyl indikerar samlade förluster på 2600 miljarder euro. Även om felmarginalen är stor så förslår inte de 60 miljarder euro, som enligt euroländernas nödfond Europeiska Stabilitetsmekanismens kan användas för att rekapitalisera banker långt.

    Till detta kommer att europeiska banker, enligt brittiska Royal Bank of Scotland, behöver krympa utlåningen med 3200 miljarder euro för att möta Basel III-reglerna. Det är svårt att se att en sådan kreditsammandragning kan ge utrymme för någon tillväxt. Och lägger man därtill att, som O´Rourke och Taylor konstaterar, att kostnadsanpassningen i krisländerna inte har kommit någonstans, med undantag av depressionsdrabbade Grekland, så är eurokrisen långt ifrån över.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X