Annons
Analys

Andreas Cervenka: Därför är rädslan tillbaka

Börserna rasar och räntorna tycks trotsa all logik genom att falla under minusstrecket. Ny finanskris på gång? Tyvärr, bara den gamla vanliga som knackar på dörren. Krisen försvann aldrig. Den har bara gjort armhävningar i rummet intill.

Publicerad

**Sedan Lehman Brothers **fall 2008 går det att summera världens krisstrategi ungefär så här: vi gör så att allt blir lite bättre nu så kommer säkert det där jobbiga att lösa sig sen. Men precis som för den som ställer ut sina soppåsar på balkongen istället för att slänga dem inträder förr eller senare en tidpunkt då den lösning som kändes bekväm i början skapat ett värre problem än det som skulle lösas. Till sist måste prokrastineringens pris betalas. Just där befinner vi oss kanske hösten 2014. Det där avlägsna sen är här nu.

För att förstå hur och varför måste vi klicka oss bakåt lite. Kraschen 2008 utlöstes efter en kreditboom som innebar att skuldsättningen skenade på många håll. En krasch ska normalt sett innebära att dessa skulder städas bort så att ekonomin kan göra en omstart. Vad har hänt den här gången? För en tid sedan publicerades en rapport från forskningsinstitutet ICMB som var tillnyktrande läsning. Den visar att skulderna visserligen fallit något på sina håll sedan 2008, tillexempel för hushåll och finansföretag i USA och Storbritannien. Samtidigt har dock statens skuldsättning i dessa länder stigit kraftigt. Och i världen som helhet har i själva verket skuldbördan (och då har inte ens finanssektorns skulder räknats in) stigit till 212 procent av BNP i slutet av 2013, en ökning med hela 38 procentenheter sedan 2008. För att göra denna siffra lite mer begriplig kan det vara på sin plats med lite överslagsräkning. Ökningen motsvarar att skulderna stigit med nästan 50 000 miljarder dollar på fem år. Eller uttryckt på ett annat sätt: under åren efter krisen har världen lånat 200 miljarder kronor om dagen.

Annons
Annons
Annons
Annons