Välkomna och please come inDärför älskar svenskar att larva sig med anglicismer

För svenskar är engelska språket den som alla vill hänga med på skolgården, klassens stjärna. Birgit Häggkvist skriver roligt, förfärande och smågnälligt om hur vi låter engelskan läcka in i svenskan på alla språkliga nivåer.

Under strecket
Publicerad
Illia Uriadnikov/IBL
Foto: Illia Uriadnikov/IBL
Annons

”Det är ett främmande språk. Det har ingen ryggsäck.” Så har Theodor Kallifatides beskrivit friheten när man lämnar sitt modersmål: orden förlorar sin specifika vikt, plötsligt får man tillgång till ett helt nytt känsloregister. Ett slags berusning, man kan säga vad som helst.

Min mamma brukade påpeka att fulla svenskar gärna gick över till att prata engelska, i ett slags alkoholinspirerat övermod. Det var på 70-talet. I dag pratar vi som om vi var lite småfulla jämt, engelskan läcker in i svenskan på alla språkliga nivåer: ord och uttryck som lyfts in i svenskan utan att översättas, ord och uttryck som direktöversätts utan känsla för svensk meningsbyggnad, ord med två eller flera betydelser som översätts utan känsla för klang eller värde, engelska satskonstruktioner eller idiomatiska uttryck ordagrant översatta och därmed berövade såväl elegans som innehåll.

Annons
Annons
Annons