Annons

Per-Arne Bodin:Dåren i Kristus en postmodern helighet

Många tongivande kulturfilosofer i dagens Ryssland ger på olika sätt en kristen tolkning av den postsovjetiska kulturen, där ett sökande efter Gud ses som dess djupaste grund. I nästan alla delar har den ryska postmodernismen blivit en del av den ortodoxa idétraditionen.

Publicerad

När den ryska ortodoxa kyrkan blev fri efter 70 år av förföljelser öppnades ett stort antal nya gudstjänstlokaler och kloster i landet. Här följer ortodoxin sin gamla tradition: centrum för trosutövningen är gudstjänsten och askesen. När det gäller kyrkans roll i samhället har den moderna ryska ortodoxin snarast återgått till traditionen från 1800-talet: stöd till statsmakten, snävt och ibland intolerant moraliskt budskap, avståndstagande från den ekumeniska rörelsen, samt ibland också främlingsfientlighet och antisemitism. Det finns inte heller så många öppna och kreativa möten mellan kyrkans företrädare och den moderna ryska kulturen.

Mötet mellan ortodoxi och kultur i det nya Ryssland har i stället skett på ett annat och oväntat sätt. De mest tongivande ryska kulturvetarna och litteraturkritikerna har anammat den ortodoxa teologins mest centrala begrepp och använder dem för att analysera och förstå den samtida ryska litteraturen och kulturen. Att fritt kunna använda dessa begrepp utan att bli censurerad innebär ett särskilt nyhetens behag och för med sig en särskild fräschör. Vad de gör är att återknyta till den ryska religionsfilosofiska renässansen i början av förra seklet, med namn som Florenskij och Berdjajev och deras arvtagare i den ryska emigrationen som Meyendorff och Schmemann.

Annons
Annons
Annons
Annons