Recension

Dao De JingDaoismens stillsamma urkraft

YIN OCH YANG Den kinesiska poeten och vishets­läraren Lao Zi betonar att det kvinnliga och dess attribut – stillhet, passivitet, mörker – alltid övervinner det manliga. För första gången finns nu daoismens viktigaste källskrift i översättning från det kinesiska originalet. Erik Bergqvist prövar att läsa texten på tvärs mot dess icke-intellektuella anda.

Under strecket
Publicerad
Annons

Historiens stora texter förgrenar sig, ympas i andra stora texter, fröar av sig långt från trädet, skjuter skott som glömmer trädet. Dao De Jing, en av den kinesiska daoismens källskrifter, skriven i slutet av fjärde århundradet fKr av Lao Zi, är en sådan oöverblickbar förgrening. Sjufalt stympad, utspädd, missförstådd men också, helt säkert, uppriktigt åberopad, omvälvande, genialt hanterad.

När jag läser de 81 korta kapitlen i ”Dao De Jing”, i Göran Malm­qvists tolkning – den första på svenska utifrån den kinesiska grundtexten – slås jag av hur många tankar och även formuleringar som är bekanta. Här finner man en analogi i Bibeln, där Sok­rates, och det där måste Gunnar Ekelöf ha läst eller kommit på i sitt mångförgrenade östblickande.

Annons
Annons
Annons