Dante och den gudomliga fysiken

Dante gjorde i ”Den gudomliga komedin” en rad iakttagelser som vittnar om medeltidens syn på fysikens lagar. Nästan 300 år senare, när Galilei diskuterade möjligheten att kvantitativt mäta Dantes Helvete, var dock tiden ännu inte mogen för kritik av den kyrkliga fysiken.

Under strecket
Publicerad
Annons

G K Chestertons Fader Brown konstaterar att vad man finner i en text beror på vad man har för bakgrund: ”Boktryckaren läser bibeln för tryckfelen. Mormonen läser den och finner månggiftet, den kristne scientisten läser den och upptäcker att vi varken ha armar eller ben.” Uppmärksamheten kan fångas av perifera detaljer med anknytning till den egna expertisen.

I ”Den gudomliga komedin” skildrar florentinaren Dante (1265–1321) en vandring ner genom Helvetets kretsar, upp för Skärseldsberget och till slut i Paradiset. Han ledsagas av den romerske diktaren Vergilius och möter ett antal för eftervärlden mer eller mindre kända personer och får höra deras historia. Det finns otaliga översättningar och åtskilliga kommentarer har skrivits om verket. Det räknas till de stora i världslitteraturen, ett nära nog outtömligt verk, ett verk att leva med, men inte främst för sitt fysikinnehåll. I förbigående dyker det dock upp fenomen med anknytning till fysik, och om inte annat så ger de en viss inblick i vilken insikt en bildad person hade i fysik i början av 1300-talet. Ett exempel är Dantes beskrivning av världens uppbyggnad, en kosmologi med jorden i centrum, men där finns också exempel på fysik i mindre skala.

Annons
Annons
Annons