DansarenDansrebell i kamp mot konventionerna

I filmen ”Dansaren” iscensätts Loïe Fullers progressiva idéer om dans vid förra sekelskiftet. Hon svepte sig i stora sidentyger som belystes och använde även reflekterande spegelväggar.
I filmen ”Dansaren” iscensätts Loïe Fullers progressiva idéer om dans vid förra sekelskiftet. Hon svepte sig i stora sidentyger som belystes och använde även reflekterande spegelväggar. Foto: Triart

”Dansaren” är en fri tolkning av Loïe Fullers liv. Dramatiskt rör sig filmen i tämligen konventionella spår. Desto mer fångar de vackra scenerna där pionjärens idéer förverkligas, skriver Anna Ångström.

Under strecket
Publicerad
Soko som Loïe Fuller under ett träningspass med sina elever ute i naturen.

Soko som Loïe Fuller under ett träningspass med sina elever ute i naturen.

Foto: Triart
Annons

I dansens värld är pionjärerna kvinnor – och påfallande många av de viktigaste modernisterna vid förra sekelskiftet kom från USA: Ruth St Denis, Isadora Duncan och bioaktuella Loïe Fuller. Den gamla världen, Europa, präglades ännu av traditioner och institutioner där den klassiska baletten dominerade. Likväl kom den moderna dansens genombrott parallellt med andra strömningar i tiden, som Art Nouveau och vurmen för japansk konst, filmkonstens och elektricitetens utveckling, dyrkandet av naturen och det besjälade – och inte minst kvinnans frigörelse.

Isadora Duncan slängde korsetten och inspirerades av den grekiska antiken i sin fria barfotadans. Men hon var också en förkämpe för kvinnors rättigheter och hyllade den ryska revolutionen. Vanessa Redgrave gestaltade en livsglad och intelligent Duncan på vita duken i Karel Reisz film ”Isadora” 1969 – men med en rätt bedrövlig dansteknik.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons