Recension

Thandiswa Mazwai, Selam African FestivalDansparty när Mazwai släpper loss

Under strecket
Publicerad
Annons

Det finns en musikalisk skillnad mellan Sydafrika och i stort sett resten av Afrika, och den kan exemplifieras med Thandiswa Mazwais band. Under de fyra första låtarna på Kägelbanan skulle den sydafrikanska r&b-stjärnans musiker nämligen lika väl kunnat ha varit kompband åt valfri amerikansk soulartist. De är svängiga, välavvägda, och naturligtvis mycket skickliga. De behärskar också perfekt ett, låt oss kalla det västligt, modernt sound.
Men ändå är det något som saknas. När det bara blir slick r&b med sena 90-talsvibbar gör inte Thandiswa Mazwai något som inte gjorts många gånger förr och då lite bättre.

Kanske är inledningen mest ett sätt att marknadsföra hennes nya skiva, tillika solodebut. Efter snygga men småsåsiga versioner av Transkei moon, Nizalwa Ngobani och Zabalaza börjar musiken nämligen röra sig i ett intressantare område. Den ena keyboardisten sätter igång en efterhängsen syntslinga och resten av bandet hänger på in i
något som låter mer kwaito. Efter den visserligen lite gubbsvängiga gospeln Revelation är sedan de flesta genregränser upphävda och townshippop, r&b och kwaito går upp i vartannat.
Det är nu som det stora danspartyt sätter igång på och nedanför scenen, samtidigt som musikerna släpper loss och blir mer lekfulla. Det är också nu som bandet och Thandiswa Mazwai skapar något mer ovanligt, nämligen en fullt fungerande legering av modern r&b och sydafrikanskt sväng.
Men tiden är kort och Thandiswa Mazwai ägnar också oproportionerligt lång tid åt att halvt på skämt försöka få publiken att sjunga med i en sång på xhosa, språket med de svåruttalade klickljuden. Efter ett tag förenklar hon ett parti till ”lalala”. När hon sedan tackar för sig och konserten helt abrupt tar slut har det bara gått en dryg timma.

Annons
Annons
Annons