Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Priscilla Dansorgie blandar party och allvar

I mitten Erik Høiby i rosa. Klädda i frack från vänster: Johan Klarbrant, Daniel Gill, Andrew Gordon Watkins och Niklas Löjdmark Chressman.
I mitten Erik Høiby i rosa. Klädda i frack från vänster: Johan Klarbrant, Daniel Gill, Andrew Gordon Watkins och Niklas Löjdmark Chressman. Foto: FOTO: PETER KNUTSON

Priscilla

Genre
Musikal

Göta Lejon. Text: Stephan Elliott, Allan Scott. Översättning: Calle Norlén. Regi: Simon Phillips, Edward af Sillén. Koreografi: Ross Coleman, Andrew Hallsworth. Scenografi: Brian Thomson. Kostym: Tim Chappel, Lizzy Gardiner. Mask: Cassie Hanlon. Musikalisk ledning: Kristofer Nergårdh. Medv: Björn Kjellman, Patrik Martinsson, Erik Høiby, Mikael Tornving, Pernilla Wahlgren, Lisa Stadell, Anna Werner, ­Jenny Asterius Persson, Annika Herlitz, Caroline Sehm m fl.

Ett gigantisk läppstift står mitt på scenen, som en rosa obelisk – ett monument över allt det glamorösa i gaykulturen. Ridån föreställer en jättelik karta över Australien, där huvudpersonernas väg från förvirring mot försoning är markerad med blinkande rosa lampor.

För det handlar ju om en resa. Musikalen bygger på den australiensiska 90-talsfilmen ”Priscilla, öknens drottning”, en roadmovie om tre dragartister som gör en resa genom kontinentens vidsträckta öknar. På vägen möter de en avogt inställd landsbygdsbefolkning och så småningom möter de sig själva; det finns allvar under den glittrande ytan.

Men mest är det fest. Hela Göta Lejon har förvandlats till nattklubb, med roterande discokulor och pulserande rosa ljus. Från scenhimlen hissas tre divor ned – Pernilla Wahlgren, Lisa Stadell och Anna Werner – som en korsning mellan doaflickor och barockteaterns välvilliga gudinnor.

Annons
X

”Det regnar män”, sjunger de medan den manliga delen av dansensemblen blåser in med ovädret. Här får vi höra ”I väst”, ”En tjej vill bara ha kul” och andra välbekanta hitlåtar med nya svenska texter av Calle Norlén.

Denna musikalproduktion hade premiär i Sydney 2006 och har sedan dess satts upp runtom i världen i identiska uppsättningar med lokala skådespelare men samma excentriska kostymer. Här finns inte bara plymer och paljetter utan också blommor och bin samt en rad djur som verkar produktplacerade av Australiens turistmyndighet: koalor, kängurur, draködlor och emu-strutsar.

Manuset leker med allehanda stereotyper. En jättestor buss – det är den som heter Priscilla – är hem och sminkloge för de tre reskamraterna: tre skickligt utförda rollgestaltningar av utlevande men sårbara människor.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är inte första gången Björn Kjellman gör ett inkännande porträtt av en kvinna. Primadonnan Bernadette (Bernadette Bernadotte kallas hen i denna försvenskade version) är en melankolisk före detta dragdrottning, numera transperson, som alltid har en bitchig replik till hands: ”Mycket ska man höra innan peruken trillar av.”

    Patrik Martinsson som den förvirrade familjefadern Tick i högklackat är dramats egentliga huvudperson, som längtar efter sin son och letar efter sig själv. Erik Høiby som den unga superfjollan Adam/Felicia är ett plastiskt fenomen med imponerande sångröst. Och även Mikael Tornving som snäll, manlig lantis sjunger med fin inlevelse.

    Ibland saknar man mer tacksamma nummer för dessa skickliga musikalartister. Kristofer Nergårdh leder effektivt sitt niomannaband i ett oavbrutet hitflöde, men det finns inga riktiga showstoppers – allt är som ett enda långt party. Och vem vill säga nej till en fest? Föreställningen hinner inte ta slut innan publiken reser sig, och hela parketten blir ett sjudande dansgolv.

    Annons
    Annons
    X

    I mitten Erik Høiby i rosa. Klädda i frack från vänster: Johan Klarbrant, Daniel Gill, Andrew Gordon Watkins och Niklas Löjdmark Chressman.

    Foto: FOTO: PETER KNUTSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X