Dansa med havets vargar

Varje höst följer hundratals späckhuggare sillstimmen in mot den nordnorska kusten vid Lofoten. Vi hängde med på en späckhuggarsafari i Tysfjorden där man simmar bland valarna.

Under strecket
Publicerad
Späckhuggarsafari ombord på en liten gummibåt gör att man kommer väldigt nära djuren. Honor och ungar kan vara nyfikna nog att simma ända fram till båten.

Späckhuggarsafari ombord på en liten gummibåt gör att man kommer väldigt nära djuren. Honor och ungar kan vara nyfikna nog att simma ända fram till båten.

Annons

Ljudlöst skär de karakteristiska långsmala svarta ryggfenorna genom vattenytan. Runt den lilla gummibåten cirklar ett 20-tal späckhuggare. När kaptenen ger klartecken sätter vi på oss snorkel och mask och glider ner i det svarta, fyragradiga vattnet.
Detta är ett av de där tillfällena i livet som det är svårt att förklara med ord. Ovanför våra huvud har hundratals måsar, trutar och havsörnar samlats. Ljudet från deras skrik är öronbedövande. Under oss simmar en späckhuggarfamilj och äter sill. Det mörka vattnet glittrar av fiskfjäll, bredvid mig ligger ett avbitet sillhuvud och guppar.
Som från ingenstans kommer de. Majestätiskt simmar de förbi, slår med stjärten för att sedan försvinna ner i det svarta djupet. Tanken svindlar. Här ligger jag och guppar i en norsk fjord, mer än två kilometer ovan havsbotten och alldeles nyss var jag bara några meter ifrån en späckhuggare! Efter några minuter är allt över och vi kravlar upp i gummibåten igen. Lite frusna. Lite blöta. Men överlyckliga.

Varje år kommer kring 600 späckhuggare till Tysfjord i Nordnorge. Men det har inte alltid varit så. Det är faktiskt bara under de senaste 16 åren som späckhuggarna letat sig in i de norska fjordarna. Då golfströmmen blev varmare ändrade sillen, det vill säga späckhuggarnas favoritföda, sin rutt. Och dit sillen går, dit går späckhuggarna.
Ingen annanstans i hela världen kan man se så många späckhuggare på en och samma plats som här i Tysfjord.
Späckhuggarsäsongen i Norge är kort och varar från oktober till januari. Något annat som också är kort är dagarna. Åker man så sent som i december är det ljust bara fyra timmar per dag.
När vi krängt på oss dubbla underställ och torrdräkter lämnar vi turistcentret för att ta oss ner till båten. Klockan är över nio på förmiddagen men det är fortfarande mörkt. Det är först någon halvtimme senare som det börjar ljusna. Under midvintern går solen aldrig över horisonten så det blir inte mer än ett blåaktigt skymningsljus.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons