Annons

What’s left behindDans som minnesbilder att bära med sig

Katarina Eriksson och Åsa Lundvik Gustafson i ”What’s left behind”.
Katarina Eriksson och Åsa Lundvik Gustafson i ”What’s left behind”. Foto: Håkan Jelk

Helena Franzéns senaste dansverk ”What’s left behind” är som ett väl avvägt koncentrat av hennes koreografi, rentav en miniretrospektiv, skriver Thomas Olsson.

Under strecket
Publicerad

Visst skulle man kunna se Helena Franzéns senaste verk ”What’s left behind”, som hade urpremiär på Norrlandsoperan i Umeå den 23 mars, som ett väl avvägt koncentrat av hennes koreografi, rentav en miniretrospektiv. För här finns såväl de lågmälda och ibland golvnära duetterna som de knivskarpt utmejslade solosekvenserna tillsammans med det där flödet som nästan alltid återkommer hos Helena Franzén.

Om det är någon koreograf som lyckas skapa ett tillstånd eller rättare sagt en omisskännlig stämning i sina verk som hon gärna återvänder till så är det Franzén.

Annons
Annons
Annons