Annons

Daniel Bergström: Religionsfriheten måste betyda något

Tornen på Katarina kyrka och Stockholms moské (även kallad Zayeds moské eller Stockholms stora moské), på Södermalm i Stockholm.
Tornen på Katarina kyrka och Stockholms moské (även kallad Zayeds moské eller Stockholms stora moské), på Södermalm i Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/TT
Publicerad

De flesta av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna i regeringsformens andra kapitel kan inskränkas på olika sätt. Till exempel är yttrandefriheten eller mötesfriheten inte absoluta, utan kan begränsas om det behövs för att skydda andra intressen. Den enda rättighet som enligt regeringsformen inte får begränsas är religionsfriheten.

Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att just religionsfriheten i Sverige betraktas som extra viktig. Men då bedrar man sig. Anledningen till att 1970-talets grundlagsfäder ansåg att religionsfriheten kunde ges ett så starkt skydd var att den enligt deras uppfattning inte hade något annat självständigt innehåll än ”friheten till enskild religionsutövning” (för att använda justitieminister Lennart Geijers formulering i förarbetena). Att få be ”Fader vår” ensam på kammaren när ingen ser på, med andra ord.

Annons
Annons
Annons