Annons
X
Annons
X

Damen i baren minns jag tydligt

Foto: EZEQUIEL SCAGNETTI / REPORTERS /

ÄR SEX ARBETE? | LÄS GÄRNA SUSANNE DODILLETS AVHANDLING

Bartendern nickar artigt mot kvinnan. Det är i slutet av 70-talet och i baren på det flotta hotellet sitter en dam i 80-årsåldern med minkpäls, välfriserat hår och rödmålade läppar.

Varför kompisen och jag hamnade vid just den här bardisken kommer jag inte ihåg, men den paranta damen minns jag mycket tydligt. Hon berättade om möten som hon haft med män, deras presenter och supéer. Hon sade det inte rent ut, och polletten ramlade inte ner hos oss förrän senare, men under hela sitt yrkesverksamma liv hade kvinnan tjänat sitt uppehälle som prostituerad.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I Sverige får man räkna med gängstryk om man säger att sexköpslagen infördes av sexualmoralpolitiska skäl snarare än av sakliga. Följdriktigt har idéhistoriken Susanne Dodillet den senaste tiden blivit hårt ansatt i spalterna och anklagats för historieförvanskning. Hennes avhandling Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet (Vertigo förlag), har fått den svenska sexköpslagens försvarare att sparka bakut.

    Annons
    X

    I Tyskland vann feministerna tidigt gehör för synsättet att prostitution var ett sätt för kvinnor att tjäna pengar på en verksamhet som de annars förväntades ägna sig åt gratis. Bakom deras framgång låg tyska sexsäljares kampanj ”Lohn für Hausarbeit”, med rötter i Italien, England och USA. År 1999 fick tyska sexsäljare lika rättigheter och skyldigheter som övriga medborgare, och därmed en chans att integreras i samhället.

    Sverige slog in på motsatt väg. Knappt någon politiker vill idag erkänna att en liten men stark grupp radikalfeminister fick sista ordet i prostitutionsdebatten. Idag vill man inte minnas den politiska uppslutningen bakom tesen att heterosexuella samlag utgör förtryck av kvinnor eftersom – ja , ni förstår varför. Det är en tankegröt likvärdig idén om att betalsex per definition befäster manliga maktstrukturer.

    Men på denna primitiva analys bygger den svenska jämställdhetspolitiken allt sedan dess. Mangrant sluter riksdagspartierna upp bakom könsmaktsteorin som Margareta Winberg under sin tid som jämställdhetsminister så framgångsrikt introducerade.

    Det är en gåta varför inte ens borgerliga politiker nyktrade till när de insåg att Winberg var starkt influerad av extremfeministen Eva Lundgren. Professor Lundgrens tendentiösa och vetenskapligt ifrågasatta arbeten har i dagarna kompletterats med Knutbykoden (Modernista). Intervjuboken med pastor Helge Fossmo har beskrivits som en partsinlaga för nämnde Fossmo (SvD 26/2).

    Förra veckan röstade riksdagen igenom regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål, så kallad trafficking. Planen har sina förtjänster men jag förstår likafullt inte hur man kan sätta likhetstecken mellan dem som säljer sex frivilligt och de arma krakar som på grund av misär eller klent förstånd hamnar i klorna på cyniska människohandlare.

    Lika svårbegriplig är den politiska samsynen om att det är lika synd om vuxna som av fri vilja säljer sex som om barn som utsätts för sexuella övergrepp.

    Dodillet anstränger sig i det längsta för att inte ta ställning för eller emot endera landets dominerande synsätt. Till sist övertygas hon tack och lov av sina egna skarpa argument. I slutkapitlet konstaterar hon sålunda att en ansvarsfull prostitutionspolitik har två uppgifter: att uppmuntra till öppen diskussion och att ge sexsäljare rättigheter.

    I Sverige saknas bådadera.

    Vi berömmer oss av att vara ett föregångsland eftersom vi har infört en lag som kriminaliserar sexköp. Strunt samma att bara 1800 brott har anmälts under de tio år som lagen har varit i kraft. Bara vart tredje anmälan har lett till åtal, som i det stora flertalet fall har slutat med att sexköparna har betalat sina böter och därmed sluppit att visa upp sig inför någon domstol.

    Behöver det sägas att få sexsäljare har använt lagen till att sätta dit sin egen hallick, om en sådan funnits med bilden.

    Visst, lagen utvärderas för närvarande. Siktet är inställt på en straffskärpning för sexköp. Ett kraftfullt slag i luften kan man tycka. För vad hjälper en straffskärpning de kvinnor och män som helt lagligt säljer sex men som har fråntagits sina rättigheter? Rättigheter som staten enligt grundlagen och internationella konventioner är förpliktigad att garantera alla medborgare. Dit hör bland annat rätten att bedriva näring, skyldigheten att betala skatt, liksom rätten att få omfattas av landets socialförsäkringssystem.

    Justitieministern förklarade i Lunchekot i går att hon under det svenska EU-ordförandeskapet tänker driva frågan om trafficking. Om inte det ska bli en flopp för Sverige måste ministern dock övertyga Tyskland och flertalet andra EU-länder om att de gör fel som skiljer mellan modern slavhandel och frivillig sexhandel mellan vuxna människor. Den uppgiften avundas jag henne inte.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: EZEQUIEL SCAGNETTI / REPORTERS / Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X