X
Annons
X
Krönika

Tove Lifvendahl: Dåliga sagoberättare sköter politiken

Foto: Malin Lundberg/TT
Publicerad

Det var en gång en kung som hade en vacker och klok dotter. Trenne friare i skepnad av ståtliga unga prinsar dök upp och kungen beslöt att skicka dem ut i världen med uppgiften att föra hem den mest värdefulla gåvan, för att på så sätt avgöra vem av dem som var mest värdig att få gifta sig med prinsessan. (Denna liksom dylika sagor utspelas, som ni förstår, i en tid då flickans egna önskemål var av underordnad betydelse. Och då prinsessorna omtalades just såsom flickor.)

Prinsarna red ut tillsammans men skildes åt efter ett tag och önskade varandra uppriktigt lycka till (de voro ädla både till börd och sinnelag). Den förste fann efter sökande land och rike runt ett par märkvärdiga stövlar, som hade den egenskapen att man kunde ta många mil i varje steg. Runt jorden tog man sig utan svårigheter på kort tid. Den andre sökte länge och fann till slut en spegel som var förtrollad och kunde frambringa bilden av en älskad, oavsett avstånd. Den tredje lyckades efter att ha överbryggat stora faror och hinder komma i ägo av ett magiskt elixir, som det bara krävdes en droppe av för att återkalla någon som nyss hade inträtt i dödens rike.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X