Annons

Dålig kontroll av radioaktivt avfall

Lågstrålande radioaktivt avfall hanteras utan kontroll. Miljontals ton rödfyr som ursprungligen kommer från idrottsanläggningar och tennisbanor kan vara en hälsofara om de hanteras fel.

Under strecket
Publicerad

Sand från filter i reningsverk, pannor från massaindustrin och brandvarnare kan vara radioaktiva, men hanteras inte på rätt sätt. En statlig utredning har med hjälp av Statens strålskyddsinstitut, SSI, kartlagt radioaktivt avfall från icke kärnteknisk verksamhet. I en del fall kanske utövaren av en verksamhet inte ens vet om att avfallet avger strålning. Ett exempel är sand som används som filter i vattenreningsverk. Stora volymer vatten passerar sanden, vatten som kan innehålla radioaktivt uran eller radium på naturlig väg.

Ett annat exempel är askan från förbränning av torv och biobränsle som kan innehålla cesium som spreds över Sverige i samband med Tjernobylolyckan. Även rödfyr, som används som beläggning på tennisbanor och idrottsanläggningar, är svagt radioaktiv och finns spridd i miljontals ton. - Det kan vara både naturligt och onaturligt förekommande radioaktivitet i små koncentrationer och som kan anrikas i processer i industrin. Det är problematiken, säger Svante Bodin som utreder frågan om icke kärntekniskt avfall åt miljödepartementet. Andra radioaktiva källor i SSI:s kartläggning är bland annat rivningsavfall från hus av blåbetong, keramiskt material från stålverksugnar, sodapannor i massaindustrin och skrot. Även smycken, klockor och brandvarnare kan innehålla radioaktiva ämnen. - Sammantaget är det stora volymer avfall, så därför måste vi ha kontroll över konsekvenserna, ifall det lakas ut vid regn och riskerar hamna i grundvattnet, till exempel, säger John-Christer Lindhé vid SSI, som också utreder frågan.

Annons
Annons
Annons