X
Annons
X

Dags för självrannsakan

Islam representeras av en Sultan i debatten om slöja, kippa och kors i svensk offentlighet. För den som heter Sultan är väl muslim?
Det var inte bara jag som såg generad ut när religionssociologen Madeleine Sultan-Sjökvist inledde diskussionen med att spontant säga att hon inte är invandrad muslim, vilket många tror. Hennes namn är i stället ett gammalt svenskt soldatnamn.
Sultan är alltså i lika hög grad som Skog och Björk ett arv från den protestantiske svenske kungens indelta armé. Det ska jag aldrig glömma hädanefter.
Förra söndagens diskussion i S:ta Eugenia församling i Stockholm - arrangerad av Samarbetsrådet för judar och kristna - blev inte så mycket debatt som ett tankeväckande samtal om förmågan i Sverige att förstå och tolka olika religioner. Madeleine Sultan-Sjökvist berättade om mode bland muslimska kvinnor och att en hijab signalerar olika budskap beroende på om den är elfenbensvit, mörkblå, olivgrön, svart, enfärgad, broderad, knuten eller fastnålad.

Hennes panelkollega Elisabeth
Nachman bar bylsig skjorta, blommig kjol och behöll en svart mössa på huvudet under hela diskussionen. Sekulärt mode? Nej, Elisabeth Nachman är ortodox judinna och täcker därför håret. Men till skillnad från en väninna i salen bar hon inte peruk, påpekade hon.
En meningsfull debatt om religiösa symboler i svensk offentlighet kräver naturligtvis kunskap för att symbolerna - eller särdragen - alls ska uppfattas. Kunskap fanns i övermått i panelen i S:ta Eugenia.
Men utanför traskar de flesta av oss fortfarande på som skumögda knektar i den protestantiska armén. En vegetarian har lättare att vinna respekt än en fläskvägrande muslim.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X