Dags att skrota svenska filmavtalet?

25 januari är deadline för nästa filmavtal, men att jämka ihop parternas ekonomiska intressen tycks omöjligt. Kritiken mot en finansieringsmodell som är unik för Sverige växer. Är det rimligt att kommersiella aktörer sätter agendan för svensk filmpolitik?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
KARIN GRIP
Foto: KARIN GRIP
SF:s anrika premiärbiograf Röda Kvarn på Biblioteksgatan i Stockholm invigdes 1915. Sista gången filmridån gick upp var i november 2005. Biografen är nu ombyggd till galleria, men kan återställas till biograf i framtiden.

SF:s anrika premiärbiograf Röda Kvarn på Biblioteksgatan i Stockholm invigdes 1915. Sista gången filmridån gick upp var i november 2005. Biografen är nu ombyggd till galleria, men kan återställas till biograf i framtiden.

Foto: BERTIL ERICSON/SCANPIX
Annons

Filmavtalet föddes samtidigt som stiftelsen Svenska Filminstitutet, 1963. Från början var det ganska okomplicerat. Biografägarna fick vara med och betala för svensk film eftersom de tjänade pengar på att visa den. Som tack för hjälpen fick de betala mindre moms.

I dag har framtiden hunnit ikapp Harry Scheins finansieringsmodell. Något som Mats Svegfors slog fast i den senaste filmutredningen redan 2009: ”Filmutredningen föreslår i detta betänkande en alternativ lösning för filmpolitiken om avtalsmodellen upphör – ökat statligt anslag och en höjning av biografmomsen”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons